Whiskymakande | KENTUCKY Det är människorna bakom pannorna som gör whiskeyn. ’Master Distiller’ heter det i bourbon-land. Eftersom amerikanerna likt skottarna inte blandar till sina produkter utan serverar ’straight whiskey’ är det själva makandet som skattas högst.
34-årige Greg Davis är sedan tre år tillbaka ny Master Distiller på Barton i Bardstown. Företrädaren Bill Fries var där i 40 år, de två gick sida vid sida i 2,5 år innan Davis tog över.
– Mitt jobb är att vidmakthålla den kvalitet Bill och de före honom upprätthöll, konstaterar Davis. Jag går bokstavligt talat i deras fotspår.
I Lawrenceburg huserar Jim Rutledge på Four Roses Distillery sedan 39 år tillbaka. Kallad ”Daddy” av yngre kollegor som Davis. Strax intill på Wild Turkey Distillery dröjer sig industrins patriark 70-årige Jimmy Russell kvar, trots att hans son Eddie tagit över som chef. Russell är Master Distiller Emeritus, en hederstitel som föräras de verkliga veteranerna, whiskeymakare är man livet ut. Jimmy är ”Grandpa” med alla, han har jobbat 50 år i branschen.
– Vi vill undervisa, säger Rutledge. Vi är stolta över den bourbon vi gör och vi vill föra tradition och kunskap vidare till kommande generationer.
När hela gänget träffas bubblar det av energi, menar Dave Pickerell, MD på Maker’s Mark sedan 11 år tillbaka (flaskan som doppas i rött vax).
– Det är kamratlig stämning och om någon har ett problem hjälps vi åt att lösa det. Ingen röjer sina affärshemligheter. Men om någon snabbt behöver hjälp med någon utrustningsdetalj lånar vi ut det.
För somliga går yrket i arv. På Heaven Hill jobbar far och son sida vid sida. Parker Beam, ättling till Jim Beam, är co-Master Distiller med sonen Craig. De är tredje och fjärde generationen att maka Heaven Hill-bourbon.
– Varje fat här har makats av en Beam, reflekterar Parker Beam stolt.
Andra når toppen i bourbon-industrin via akademiska meriter. Jerry Dalton som doktorerat i kemi är förste icke-Beam att leda produktionen på Jim Beams två destillerier. Hans mentorer var Parker Beam och Booker Noe (vars morfar var självaste Jim Beam). Noe utvecklade small-batch-tekniken där whiskeyn lagras längre och utvalda fat blandas samman enligt olika recept.
– Att lära av dessa herrar var som att sitta med två ’straight flush’ som hand i poker, uppger Dalton tacksamt. Mitt ansvar är att förvalta och ”försvara” en process som utvecklats under 200 år. Detta arv skall inte förskingras under min ”postering” här.
På Buffalo Trace Distillery i Frankfort basar Gary Gayheart som lärt sig hantverket av Elmer T Lee som i sin tur lärde sig av grundaren ’Colonel’ Blanton. Gayhearts påläggskalv är 35-årige Harlan Wheatley som varit 10 år på destilleriet. Wheatley är numera ansiktet utåt eftersom Gayheart inte trivs i den rollen.
– Han tillhör den gamla skolan där produktion är skilt från marknadsföring, vilket är helt OK, det är så han är upplärd. Jag trivs med de dubbla rollerna.
Så blåser de nya vindarna. Likt filmstjärnor efterfrågas männen bakom pannorna av publiken. Master Distillers (och Master Blenders från Europa) reser jorden runt och möter whiskyfantaster. När den unga generationen som Davis och Wheatley träffar sina ”fans” möts de med stor respekt, bourbonälskare ber dem signera flaskor och posera på bilder.
– Jag har inget emot att signera en flaska, kommenterar Davis, men när folk behandlar mig som en kändis blir jag konfunderad.
Vad kan nuvarande Master Distillers föra vidare till kommande generation?
– Samma beprövade fungerande teknik och tradition som genomsyrat industrin under alla år, menar Greg Davis. Jag hoppas att känslan av tradition och kontinuitet aldrig försvinner.
