VAD ÄR EN whisky värd? Tidernas äldsta maltwhisky är en Macallan som gavs ut av destilleriet ifjol. Det 72-åriga fatet hade man köpt tillbaka från Gordon & MacPhail som för några år sedan gav ut 70-årig Mortlach samt Glenlivet. Det ryktas att man först hade approcherat Chivas och undrat om de var beredda att betala svinmycket pengar för Glenlivet-rariteten. Det blev ett nej men Edrington som ju profilerat Macallan som världens mesta lyxmalt betalade sin ”bounty-hunter”. Fine & Rare-lagret kommer från Elgin-handlaren vilket också förklarar prissättningen som överstiger konkurrenternas. 1946 la man ner rekordfatet som 2018 sattes i en kristallkaraff signerad Lalique. 600 pavor á $60 000 styck. Det är en bra bit över en halv miljon kronor per flaska. Obetalbart kan tyckas och frågan hur man prissätter en fantastisk smakupplevelse förblir obesvarad. Det går naturligtvis inte. 578 000 kr är hursomhelst ett obegripligt överpris.
Gammal whisky är i ropet nu. Ett par 50-åringar har passerat revy men framförallt är det 40-åringar som gäller. En populär ålder för tillfället. Whiskyfat av den här kalibern fanns såklart förr i tiden också, åtminstone hos bolag som Diageo som använder åldern reguljärt i sin Blue Label. Att skottarna nu ger ut så här ålderstigen whisky som singelmalt beror på att de kan ta betalt för produkten. Det finns en marknad för extremt dyr whisky. Rekordpriserna sattes till en början på auktioner men för några år började destillerierna själva att sätta fantasifulla prislappar, och det funkar. Vill man ha en raritet blir ju priset lägre i butik än att försöka vinna en auktion om enstaka flaskor, antalet i samband med ett nysläpp är ett par hundra pavor, det räcker liksom till alla.
Vem är det som köper? Knappast vanliga whiskykonsumenter, utan folk med mycket pengar som hittat en ny nisch för sin lyxkonsumtion. Troligen ser man inköpet som en investering, få törs öppna en flaska värd 100 000 kr. Inte ens den mest uppblåsta personlighet förstår att uppskatta och assimilera en upplevelse värd så mycket. Men framförallt är folk stadda i kassa snåla och att bryta förseglingen är ju i sanning kapitalförstöring!
Värst bland årets skörd av 40-åringar är givetvis Macallan, lyxliraren nummer 1. Rariteten från 1979 som släpptes härom veckan kliver rakt in i prestige-serien Fine & Rare till priset £11 100 (133 000 kr). Whiskyn andas lite torvrök, ekkrydda och hotande ingefära. Tagen ur ett sherry puncheon-fat á 57,2%. 338 flaskor ges ut. Miniatyrer på 5 cl distribueras också på utvalda marknader till priset £750 – en slurk för 9000 kr!
En mer intressant story har Glenrothes 40-åring kokad året innan 1978 i pannor som sedan dess tagits ur bruk. Alltså en whisky som är icke repeterbar. Smaken är aningen kärvare än ovan med hartstoner och rik sötma av apelsinolja med sultana-russin, kanel och muskot. Plockad ur en kombination av bourbon- och sherryfat samt buteljerad vid förväntade 43% och utgiven i nya Soleo-kollektionen som kom förra hösten. Glenrothes överger nämligen sina vintage-stämplade utgåvor och bygger en konventionell åldersrange med 10-12-18-25 år samt NAS-versionen Whisky Maker’s Cut. Nytillskottet omfattar 594 flaskor som kostar blott £2900 styck, alltså 35 000 kr – nästan 100 000 kr billigare än Macallan!
Däremellan kvalar nye Brora in. En 40-åring från 1978 som firar destilleriets 200-årsjubileum sedan starten 1819 (då under namnet Clynelish). Kommer från hogshead refill-fat vid 49,2% med priset £4500 (54 000 kr). Smaken är följsam och lätt vaxig till texturen med en kraftfull rik mörk sötma samt en rökig final. Det verkar som om man använder tärning för sätta priserna som kan hamna var som helst?
Ifjol trillade också ett par 40-åringar in. Diageo gjorde en Singleton of Glendullan, äldst hittills från Dufftown-pannorna. Lagrad i refill bourbon barrels med styrkan 58,6% bjuder whiskyn på söt vanilj och fruktträdgård med en kryddig saltbestänkt ek-finish. 600 flaskor till priset £1900 (23 000 kr). Varumärket Singleton omfattar även destillerierna Glen Ord samt Dufftown och ovanliga fat ges ut i serien Forgotten Drop. Året innan kom Ord med en 41-åring ur samma fattyp (istället för sherry som är vanligare för Ord). Även här handlar det om den äldsta utgåvan i destilleriets 180-åriga historia. Styrkan var 41,9% och priset för de 600 flaskorna sattes till £2200 (26 000 kr).
Förra våren kom så en 40-årig Talisker som för ovanlighetens skull har sherryfatsprofil. Rökwhiskyn från Isle of Skye startade därmed en ny Bodega-serie. Whiskyn har slutlagrats på amontillado-fat från en en av Jerez’s äldsta bodegor Delgado Zuleta. Årgång 1978 á 50% är den äldsta Talisker-tappning som fått global spridning, samt såklart den dyraste med en prislapp på £2750 (33 000 kr) för en upplaga på 2000 flaskor. Smak av vita druvor, sultana-russin, havsälta och rök. I somras kom en 41-åring som fått sin slutputs i halvdussinet manzanilla sherryfat som använts i Jerez i över 100 år. Samma årgång som ifjol med söt gom som blir salt och pepprig med rök och lägereld mot slutet. 2000 flaskor á 50,7% kostar £2900 (35 000 kr). Man siktar på en trilogi så 2020 går serien i mål med en tredje sherry-variant.
Även 2017 hade sin skörd av 40-åringar. Helt ur takt med tiden kom Deanston med en raritet buteljerad vid 45,6% och priset £1000. 12 000 kr är ju en tiondel av Macallan 1979, hur kan det vara möjligt? Whiskyn har tillbringat de sista 10 åren i oloroso sherry butts och såklart ett kap i branschen. Senare samma år läxade nämnda Macallan upp sin ”okända” branschkollega med en reality-check på $9000 (86 000 kr) för en 40-åring utgiven i Sherry Oak-serien. En sorts ”standard”-utgåva utan årgångsbeteckning (som bara gjorts tre gånger). Whiskyn kom ur tre oloroso-fat vilket räckte till 465 flaskor med styrkan 44%. Smak av mjuk kanelkrydda som landar i dadlar och fikon. Men backar vi ännu ett år till 2016 kom Tomatin med en 40-åring för travel retail med priset €1250, alltså 13 000 kr vilket är lagom dyrt. Faktiskt något en helt vanlig whiskykonsument skulle kunna betala, eller? Å andra sidan kostade en 40-årig Bunnahabhain från 1972 faktiskt £1999 år 2012 (21 500 kr).
1970-talswhiskyn är snart slut så ingen kan längre förvånas av höga priser. Men det finns ingen logik i prissättningen som varierar mellan 12 000 och 133 000 kr. Vem känner till Deanston, visst. Men ska verkligen en Macallan anno 2017 få kosta 86 000 medan årets Talisker bara går loss på 35 000 kr? Båda är väl lika kända och aktade. Förvisso har utgivningen av Skye-whiskyn varit riklig, den har i det närmaste varit obligatorisk i Special Releases sedan starten 2001. Skillnaden är att Macallan är tidernas mest utgivna lyxwhisky, man har enträget nött in sin exklusivitet genom åren och förbluffande nog står sig köpkraften för jordens lyxigaste whiskymärke. Normalpris för en 40-åring idag torde annars vara kring 23-26 000 kr där Singleton positionerat sig.
Vart priskarusellen tar vägen är omöjligt att veta. Någon gång tar ju den gamla whiskyn slut, och förmodligen kommer efterfrågan att räcka tills det händer. Tänker man tillbaka till 00-talets priser då 40 år gammal whisky kostade några tusenlappar framstår dagens situation som psykedelisk. Utgåvorna var förvisso inte många då. Oftast från Gordon & MacPhail som 2009 års 40-åriga Strathisla som krängdes för 1775 kr på Systembolaget. Och utrotade Glenugie 1970 som bara kostade 2295 kr.
Eller Auchentoshan 40 år från 1965 utgiven 2006 saluförd för £450, ungefär 5500 kr men då släppt direkt av destilleriet (alltid dyrare). Många av oss ryckte på axlarna då. Visst var det fina smaker, ofta fantastiska fat man valt att ge ut, men whiskyn var tung att dricka. Faktum är att fyra decennier på ek inom branschen betraktats som överårigt, 30 år är mer rimligt. Smakerna blir ofta med åren trötta, viriliteten avtar. Eftersmaken drabbas först, längden kortas. Det är ingen sällskapswhisky direkt. Men vem bryr sig. Lagren av gamla fat håller på att rensas ut för gott varpå de ohemult dyra flaskorna i de flesta fall kommer att stå oöppnade och framöver göda auktioner i många år framåt.
