Världens bästa maltwhisky är Ardbeg. Rökwhiskyn från Islay besegrade Lagavulin och Caol Ila, båda från samma ö. Bästa sherryfatslagrade whisky blev Glenfarclas från Speyside. Tävlingsklassen ”Malty”, varken extrem rök eller sherry, vanns överraskande av japanska Yoichi.
Rökig maltwhisky tog en trippel i lördags när VM i maltwhisky avgjordes på Hotel Hilton i Stockholm. Den blindprovande 130-manna-juryn var tydlig i sitt utslag och fick med sig VM-general Henrik Aflodal från Whiskyspot.
– Ardbeg var mitt val, även om Lagavulin imponerade stort. Ardbeg är oförsonligt rökig, samtidigt komplex och mångfacetterad. Ansedd som världens bästa destillat bland whiskyexperter världen över, länge kultwhisky, men nu har folket tagit rökmonstret till sitt hjärta. Faktiskt en liten skräll. Jag trodde att Lagavulin skulle ta det, säger Henrik Aflodal.
Japansk whisky utmanar Skottlands hegemoni. Yoichi besegrade smakgiganten Longmorn. Japanerna Yamazaki och Sendai gick in före skotska storheter som Springbank och Balvenie.
– Malty är den mest prestigefulla tävlingsklassen, whisky som varken är extremt rökig eller sherrydominant, ett spektrum där merparten av skotsk maltwhisky rör sig. Att en japan kliver in och sopar banan med världens främsta whiskynation är sensationellt.
Sherry-klassen i VM vanns av familjedestilleriet Glenfarclas i konkurrens med Mortlach.
– Att bästa sherrywhisky blev Glenfarclas är inte konstigt. Märkligare är att starka varumärken som Macallan eller Glendronach missade finalen.
Expertpanelen bjöd på avancerade och inspirerande analyser. Vin-experterna fastnade för fruktiga Yamazaki, en riktig sötsak. EM-mästaren i sommelieri Andreas Larsson satte Glenfarclas som tvåa och Yoichi som trea. Gourmets vin-redaktör Jan Samuelson gav silvret till Lagavulin och bronset till Speyside-whiskyn Longmorn. Whisky-gurun Henrik Aflodal följde folket tätt i hälarna med Ardbeg som vinnare, Glenfarclas tvåa och Yoichi trea.
LÄSTIPS: Aflodals krönika om VM-finalens smaker
Världens bästa maltwhisky
Ardbeg, Islay, Skottland
MALTY: Bästa naturliga/maltiga maltwhisky
1. Yoichi, Japan
2. Longmorn, Speyside, Skottland
3. Yamazaki, Japan
4. Sendai, Japan
5. Springbank, Campbeltown, Skottland
6. Balvenie, Speyside, Skottland
PEATED: Bästa rökiga maltwhisky
1. Ardbeg, Islay, Skottland
2. Lagavulin, Islay, Skottland
3. Caol Ila, Islay, Skottland
SHERRIED: Bästa sherryfatslagrade maltwhisky
1. Glenfarclas, Speyside, Skottland
2. Mortlach, Speyside, Skottland
3. Blair Athol, Midlands, Skottland
RESULTAT Final Maltwhisky-VM
Stockholm 10 dec 2005
- Ardbeg 10 år 46% = 182 poäng
- Lagavulin 16 år 43% = 175
- Caol Ila 12 år 43% = 120
- Yoichi 10 år 45% = 79
- Glenfarclas 12 år 43% = 77
- Mortlach 16 år 43% = 60
- Longmorn 15 år 45% = 48
- Yamazaki 12 år 43% = 44
- Sendai 12 år 45% = 24
- Springbank 15 år 46% = 23
- Blair Athol 12 år 43% = 23
- Balvenie Doublew. 12 år 40% = 20
POÄNGSYSTEM: Varje provningsdeltagare rankar sina tre favoriter – guldwhiskyn får 4 poäng, silver 2 poäng och brons 1 poäng. Panelen med Aflodal, Larsson, Samuelson räknar dubbla röster
VM i maltwhisky: Så gick det till!
Whiskyspots VM-arrangemang är den mest omfattande sprittävlingen någonsin. 1250 svenskar har nosat och smuttat på nära 9000 whiskyglas i fem finaler och arton kvalprovningar från Piteå i norr till Kristianstad i söder. En omsorgsfull process där vinnarna nagelfors vid tre skilda tillfällen. Att låta konsumenterna tycka till är nytt i tävlingssammanhang. Vin- och sprittävlingar internationellt arrangeras vanligen i samband med stora mässor, eller i regi av dryckestidningar som årsvis sammanställer sina recensioner.
– Vi är ute efter folkets röst, menar Henrik Aflodal. Till whiskymässorna skickar varumärkena in bidrag som en fåtalig expertjury provar. Hos oss har tävlingsledningen valt ut standard-whisky från destillerierna som bedöms av många vanliga whiskydrickare. Det är klart att domslutet blir mer relevant för allmänheten.
Whiskyn har provats blint för att få fram ett rent slutresultat baserat på smak fritt från varumärkespåverkan. Och blindprovningsmomentet orsakade manfall bland de stora varumärkena. I Varberg åkte rök-kändisen Bowmore ut, i Jönköping försvann Classic Malt-stjärnan Dalwhinnie och i Piteå fick kollegan Glenkinchie samt irländska Bushmills respass. Självaste världsettan Glenfiddich ramlade bort på Öland och tävlingsspecialisten Aberlour försvann i Kivik. ”Dubbelfel” inträffade i Bredaryd och Kalmar, först försvann Cragganmore och Cardhu, därefter toppsäljarna Glenmorangie och Dalmore, alla skickliga malter.
– Blindtesterna har rört om, så blir det när smaken och inte etiketten styr. Lottningen inverkar också i en utslags-cup, att ställas mot tuffa konkurrenter redan i kvalet kan bli ödesdigert. Å andra sidan vinner man bara om man är absolut bäst.
På startlinjen stod från början 100 singelmalter från de etablerade whiskynationerna Skottland, Irland och Japan. Startfältet organiserades medvetet. Meriterade ”seedade” whiskies spriddes ut för att undvika ”favorit-dueller” tidigt i kvalet. Whiskyn klumpades också ihop efter stil. Islay-whiskyn placerades t ex i ena cup-halvan, bara en av de fyra semifinalerna handlade om Islay.
Whiskyn valdes av tävlingsledningen utifrån stränga kriterier:
– Vi var ute efter whisky representativ för destilleriet, helst bästsäljaren internationellt eller här i Sverige. Alkoholhalt max 46 procent, ålder upp till 16 år. Nästan alla destillerier i Skottland togs ut, några enstaka saknar officiella buteljeringar varför de utgick.
Det viktigaste kriteriet var alkoholhalten som också stoppade några obskyra skotska destillerier från deltagande.
– Cask strength-whisky uteslöts. Upp till 60-procentig whisky utgör egentligen en annan dryckeskategori, ej jämförbar med 40-procentig whisky. En tydlig trend var också att 46-procentig whisky lyckades bättre. Smaken blir intensivare och häftigare, whiskyn står ut mer i en blindprovning.
Nya världen-whiskyn från främst Europa och Amerika valdes bort eftersom destillerierna är oetablerade och whiskyn för omogen, tidigast om fyra år börjar produkterna bli varma i kläderna.
– Det passar ju bra med ett nytt VM 2009, då svenska Mackmyra är 6-7 år gammal!
Tävlingsklasser: Rök, Sherry och Malt
Att tävla i smak är egentligen omöjligt. Särskilt i Sverige där rökig whisky intar en sådan särställning. Förutom totalsegraren premierades därför maltwhiskyns tre huvudtyper smakmässigt – ytterligheterna rök och sherry samt whiskyn däremellan med utrymme för naturliga malttoner.
Torvrökt maltwhisky, på engelska PEATED, är den äldsta stilen som sprungit ur husbehovsbränningen på gårdarna i högländerna. Torvbrasan som värmde huset banade också väg för whiskymakandet, torv pyr med kraftig rökutveckling. Skotska och irländska bönder hade inget val, spriten blev oförsonligt rökig, precis som världsmästaren Ardbeg – en hyllning till den urtida whiskyn om man så vill! Att den rökiga whiskyn vinner en svensk jurys hjärta är väntat. Rökig whisky är populärt i Skandinavien. När rök fortfarande är en kult ute i världen har det blivit folkligt i Sverige.
Att just sherryfatslagrad whisky förtjänar en egen tävlingsklass, SHERRIED, förvånar kanske den oinvigde. Men bruket av starkvinsfat som lagringsmedium för whisky går tillbaka till 1800-talet då skottarna köpte andrahandsfat från sherry- och portvinshusen i London. På den tiden fanns inget annat att få, numera dominerar begagnade bourbon-fat från Kentucky. Amerikanerna får nämligen bara använda fatet en gång, samtidigt har spanska myndigheter stoppat fat-utförseln för att värna arbetstillfällen.
Sherrywhisky känns igen på den mustiga mörka bärnstensfärgen som kommer av den nya europeiska eken (ej sherryn som många tror), amerikansk bourbon-ek ger ljusare färg. Sherrywhisky är lätt att tycka om, sherryn framkallar smak av nöt-pralin-torkad frukt, den sticker ut och tar plats vilket intresserar och attraherar i en blindprovning.
I maltwhiskyns mittfåra återfinns varken-eller-whiskyn bortom ytterligheterna rök och sherry. En whiskystil som växt och idag dominerar whiskyscenen. Orsakerna är flera. Ökad användning av neutrala bourbonfat färgar inte smaken lika mycket som sherryfat. Under hela 1900-talet har rökinnehållet gradvis minskat. Och sedan 1960-talet har destillerier moderniserats och förstorats och destillaten blivit renare.
Whisky med lagom mycket rök och sherry som ger plats för whiskyns naturliga malttoner beskrivs som den mest komplexa och högpresterande. Här återfinns majoriteten av världens maltwhisky smakmässigt. Halva finalfältet tävlade i klassen MALTY, självfallet den tuffaste kategorin.
