Teaninich är ett av mina favorittillhåll. 10-åriga Flora & Fauna-utgåvan hyser en karaktärsfull sprit som man längtat efter att få se i äldre utförande. Nu gör det anonyma destilleriet debut i Special Releases. Anledningen är förstås att destilleriet firar sitt 200-årsjubileum. 1817 tog kapten Hugh Munro ut licensen däruppe i Northern Highlands. En liten seger för myndigheterna, trakten vimlade av illegala pannor. Karln sågs som tokig med tanke på den mördande konkurrensen, smugglarna betalade mer för kornet så Munro kunde inte ens få tag på tillräckliga mängder säd. 1823 års lättnader i skattetrycket gjorde att det lossnade, 1930 gör Teaninich 30 gånger mer än i starten. Faktiskt har stället förekommit i nyhetsflödet nyligen. I augusti öppnades äntligen ett besökscentrum, så nu kan man turista på samtliga destillerier i landsändan.
Fabriken har förändrats flera gånger. Vid återstarten efter kriget togs de bägge mindre av fyra pannor ur bruk. 1962 blir besättningen fulltalig igen med fyra pannor. Och 1970 byggs ett andra pannhus för sex pannor kallat A-side, samtidigt som gamla B-side renoveras. Jättedestilleriet i Alness kör sin tio pannor till 1984 då gamlingen pensioneras på grund av recessionen, några månader senare tystnar hela fabriken. Först 1991 sätter man fart igen. Och 2013 investerar Diageo £26 milj i ett nytt pannhus med ytterligare sex pannor vilket fördubblar kapaciteten till 10 milj liter årligen. Mäskkaret med filter var man länge ensam om i Skottland, nystartade InchDarnie i Fife använder samma tänk numera. Idén är att åstadkomma en klar vört utan besvärande malt-lipider vilket befordrar produktionen av estrar. Frukten är viktig men inte allt. 10-åringen är lättdrucken och söt i stilen. Beräknande liksom, eken kittlar och coachar skickligt whiskyn. Det handlar om en ren sötma som dras framåt av balanserande ek. Börjar i lätt hö-stil med lemonad i släptåg, sedan energisk kryddrusning av destillatet, smaken fördjupas av eken, blir kärvare och fetare, muskotnöt sticker ut.
Nya utgåvan är 17 år, bästa åldern för de flesta whiskies, premium-klassen man alltid längtar till. En prakt-Teaninich som har energin i behåll! Attackerande citrus fajtas mot tropisk sötma åt godishållet. Tillochmed aldehyder a la gräsighet får plats. Faten stöttar destillatet och vårdar temperamentet mot slutet. Här har blender Keith Law hamnat bland amerikanska refillfat i hogshead-storlek med gott om plats för destillerikaraktären.
Teaninich 17 år 1999-2017 55,9%
Review av Henrik Aflodal Ljus doft av gräs/gurka, mitt i TULO-pastiller och marshmallows, under vaniljkola/gräddpustar. Lättar med vatten, mer sega råttor och färskt gräs. Lugnas av mer vatten, sötman blir kakig med vått hö bakom.
Sura nappar och skumgodis i munnen, strax citruskola, mot slutet tung hovrande choklad-ek. Mazarinsötma i avslutet, TULO-mentol och chokladbeska rullar ut en lång sprattlande sötekad eftersmak med stråk av bittermandel. Vatten bäddar för en mildare start i sega råttor innan de sura napparna kommer ut följt av aggressiv småcitrus och skalbesk lime. Lång frisk epilog där småcitrus river samt ekon av gräs, efterhand het vitpepparek plus lite söta marmeladkulor. Med mer vatten jublande tutti frutti, följt av färsk småcitrus och Juicy Fruit (gott), sent krydda. Eftersmaken är nu fetare med oljig sötma av fruktsoppa som stannar i äppelskal. Varm, stark, frisk!
Limited availability 1st Special Release; refill American oak hogsheads.
SB-nr 40076, 3499 SEK.
94/100p 
22 
24 
24 
24
