Business | SKOTTLAND Franska Pernod Ricard är nu klara för hårdkörning efter jätteförvärvet av världstvåan Allied Domecq för två år sedan. Varumärket Chivas Regal rycktes resolut upp ur en slumrande tillvaro hos Seagram dessförinnan. Den här gången är siktet högt ställt, Ballantine’s siktar på att välta Diageos världstvåa J&B Rare.
Allt började 1827 då 18-årige George Ballantine öppnade grosshandel i Edinburgh efter fem år som lärling hos handlaren Andrew Hunter. Snart sålde unge Ballantine whisky, oblandad maltwhisky från Högländerna. Whiskyn tog ledningen först efter 1865 då sönerna Archibald, George och Daniel involverades. Fadern öppnade filial i Glasgow med sonen George och satsade på att sätta varumärket Ballantine’s Finest Scotch. 1903 erövrades titeln kunglig hovleverantör. 1919 sålde familjen ut till sina partners Jimmy Barclay och RA McKinlay som bildade aktiebolaget George Ballantine & Son.
Amerikanska förbudstiden blev paradoxalt nog ett lyft för bolaget. Whisky exporterades i stora mängder till rom-riket Nassau och till Canada för vidare smuggling in i USA. Barclay drog i trådarna. Det slutade med att Toronto-baserade Hiram Walker tog över 1935 (deras Canadian Club gjorde karriär under förbudstiden som smuggelwhisky och knäckte i praktiken den slumrande bourbon-industrin när förbudet hävdes). Omedelbart förvärvades destillerierna Glenburgie och Miltonduff för att säkra leveranser av maltwhisky till blenden. Europa-chefen Harry Hatch försökte utan framgång få till stånd ett möte om framtida leveranser av grainwhisky med Sir Henry Ross från Distillers Company. Med bister min smällde Hatch till slut upp Dumbarton vid inloppet till Glasgow 1938. Ett storskaligt komplex för grainwhiskytillverkning, blending och buteljering. Internationaliseringen av skotsk whiskyindustri började här. Efter kriget sålde whiskyn tungt i USA, mellan 1963 och 1975 fyrdubblades exporten till 1,5 miljoner lådor. På 1960-talet attackerades också centraleuropa samt östblocket där whiskyn kvickt blev bästsäljare.
Kanadensiska Hiram Walker köptes av brittiska Allied Lyons 1987. Efter en fusion med sherrymakaren Pedro Domecq 1994 antogs namnet Allied Domecq. Sommaren 2005 styckades Allied slutligen upp mellan franska Pernod Ricard (som tog Ballantine’s) och amerikanska Jim Beam (som fick Teacher’s). Idag är Ballantine’s trea globalt. Första året under franskt styre droppade försäljningen med 11 procent. Hösten 2007 skall varumärket ryckas upp och 40 miljoner pund spenderas på reklam i Europa, Latinamerika och Asien. En hel del av pengarna läggs på Ballantines skickliga 12-åring som försummats de senaste åren. Måhända känner Chivas viss sympati för syskonblenden.
