Reviews Benromach öppnar hösten med en trippel. Speyside-fabriken återinvigdes med helt ny profil 1998. Ägaren Gordon & MacPhail ville göra en revival på förkrigsstilen på Speyside vilket innebär en lite torvrökskyla på den annars gräsiga röklösa nuvarande Speyside-stilen. Som alla smådestillerier har tiden i jäskaren ökats till flera dygn från branschstandard på 48 timmar. Man har ju tid att vänta i frånvaro av stora volymkrav.
Vi börjar med den märkligaste whiskyn. En Sassicaia-finish på rödvinsfat från Toscana och Tenuta San Guido, ett så kallad Super Tuscan-vin som utmanar de finaste slottsvinerna i Bordeaux. En 8-åring nedlagd 2011 på bourbonfat som avslutningsvis tillbringat 2 år på vinfat. Min spontana reaktion är ”halvdan ungdomsslurk”.
Munnen är rödvinssträv utan av behövlig frukt tillförs, röken räddar utgåvan men mothugg hade behövts. Lukten är defensiv men ändå rätt cool. Doft av sockrig äppelmust som känns halvjäst. Ungkola slår an tonen i munnen, fet citruskola försöker men kvävs av burdusa tanniner som skitas ner av röken. Avslutet är oljigt och lagom rökskadat, ungkolasötma bär med torvrök och motorolja efterhand.
Med iver tar jag itu med ”nya” cask strength-utgåvan batch #1. Detta är en uppgradering av forna 100 proof-whiskyn som nu ges en permanent plats i destilleriets core range. Detta är en 11-åring från kvalitetsfat, mix av 1st fill bourbon och 1st fill sherry. Men det funkar inte. Alls. Vi får en jobbig obalanserad sherryrökbomb. Krockbenägen men såklart ’impressive’. Aromen förstör allt, den är helt enkelt förfärlig. Kvistig som härsket smör med chokladkaka och kaffepulver.
Munnen belägras av burkig instängd farin-sherry som blir skitigt fruktvaggande på jordgolv i avslutet. Dubbla skedar vatten behövs för att ledsaga den förvirrade virren ut ur mörkret. Det luktar granskott och libbsticka (rotselleri) på sockrig sherrybas. Sherryn är visserligen kakig i munnen men det lyfter med syrliga krusbär in i en lång surkartig epilog där rök och syrup fyller på. Nja. G&M behöver jobba ihop elementen, tappningen spretar alltför mycket.
Undvik ovanstående krångel med lustiga fat och konfys-starka droppar och gå på den mest självklara whiskyn i uppställningen. 15 år är idag en respektingivande ålder. Här kombineras åtta delar 9-årig bourbonfatslagrad whisky med två delar lika gammal olorosofatslagrad. Alltsammans läggs över i 1st fill oloroso butts för 6 års slutlagring. Och Benromachs medelåldersdram levererar verkligen med sin behagliga inbjudande arom och runda goda men smygande karaktär av välartad rök. Whiskyn har krämig sherry-syltig arom som är blommigt rund och läder-soft, torvrök och tobak binder i bakgrunden ihop elementen.
I munnen direkt torvrök och söta skorpor som tar på oljig sherry och fruktkräm, mot slutet bedårande citronsoda (fräscht). En jämn eftersmak lever på bakad rök och kakig ek-choklad. Helt enkelt en genomtrevlig mun med plain utgång. Vi pratar sherry-smaker med oljiga rökpustar och söta skorpor = gottigottgott!
