SUGEN PÅ ATT köpa ett whiskyfat? Med ständigt nyöppnade destillerier världen över är kommersen utbredd. Enklaste sättet att få cash-flow är ju att sälja whisky på rot och samtidigt knyta till sig fans i form av fatägare. De stora destillerierna här i Sverige kränger oförtrutet fat till privatpersoner och har hela avdelningar som jobbar med pyssla om fatägarna. Som fatägare hos Mackmyra öppnar sig en hel värld av aktiviteter. Man menar att ”hälften av fatägarupplevelsen är just gemenskapen under lagringstiden.” Mackmyra Reserve kallas verksamheten och på hemsidan kan framtida fatägare komponera sina egna fat. Hos High Coast är fat-business lika viktig. Det kostar att driva men som marknadsföring är det väl investerade pengar. Och eftersom faten är en tredjedel större och faktiskt billigare än hos Mackmyra blir literpriset lägre.
Men svenskarna är såklart dyrare än skottarna? Det beror på. I Skottland vill man kränga 200-litersfat vilket dels innebär att det tar längre tid för whiskyn att bli klar men också att kapitalinsatsen är större. Fjärran är de dagar då ett fat kunde inhandlas för 15 000 kr, idag kan det kostar det ibland det tiodubbla! InchDairnie i Fife tar priset. 2019 släpper man endast 30 barrels á 200 liter för £8500 styck, nästa år väntar rödvinsfat från Rioja. I köpet ingår ett destilleribesök (annars stängt för utomstående) samma dag som fatet fylls inklusive lunch och rundtur. Årligen kommer två 10 cl-samples på posten, som kan förvaras i det fina trä-cabinet man fick vid köptillfället.
Lagringstiden beräknas till 12 år och du är välkommen på besök tre gånger med fem vänner för att äta lunch och klappa på fatet. Buteljering ingår med personlig etikett. Och när skatten betalt och flaskorna levererats kommer InchDairnie-teamet över och håller en provning med ditt sällskap. Du får också behålla den stämplade fatänden som minne.
– Vi pratar inte om bara ett fatköp, säger InchDairnies master distiller Ian Palmer. Det handlar om att bygga upp en långsiktig relation med små grupper av whiskyälskare. Det är så man bygger ett varumärke, tillsammans med engagerade människor!
Den långa tiden kan ju upplevas som ett problem, vem vill vänta 12 år på sin whisky! Därav den svenska idén att minska volymen vilket ger mer ekyta och snabbare lagring. Mackmyra erbjuder till och med 4-årig whisky i sina 30-litersfat och då handlar det bara om 12-24 månader innan det är dags för skörd.
Anledningen till att destillatörer är villiga att sälja sin whisky i förtid är för att få in kapital för att ha råd att koka egen sprit. Haken är att man när försäljningen kommit igång ofta skriker efter mer vätska att sälja och upptäcker då denna guldreserv av privatfat undangömda i lagerhusen, som är off-limits. Fatförsäljning är ett tveeggat svärd. Inte sällan kan dock fatägare övertalas att sälja tillbaka fat till rätt pris. Man har tiotalet år senare insett att det är rätt opraktiskt att vara ägare till 300 flaskor av samma whisky, snacka om lifetime supply!
Fåtalet nystartade destillerier vägrar sälja fat. Men svenska Hven har sagt tvärnej trots tjat från besökarna. Istället valde man i starten sälja vit sprit som vodka och gin för att få ’cash-flow’. Hven behöver ju inte sälja whisky på rot eftersom ägarfamiljen Molin har en inkomstbringade hotellverksamhet i botten. Hösten 2019 gjorde dock Hven-gänget en kovändning, en sorts eftergift för alla fäns. 100 fat utbjöds till försäljning, och anledningen var faktiskt bara ”snällhet”. Exklusiviteten tvingade dessutom fram ett ”litet” överpris på några hundralappar jämfört med andra svenska destillerier.
Överhuvudtaget är närapå omöjligt att få koll på slutpriset – med alla nya destillerier överallt råder rena rama kriget gällande prisinformationen som är svårbegriplig. Frågan är ju vad det kostar i slutändan för kunden? Fatköpet är dessvärre bara början på utgifterna. High Coast är ett av få destillerier som försöker vara helt transparenta vad gäller slutnotan för kunden. Även om lagerhållning alltid ingår i initialpriset tillkommer ju alkoholskatt, moms och utlämningsställets påslag (inklusive frakt). Ett 40-liters ankare av bourbonek i orökt tappning kostar initialt ca 320 kr per flaska. Men med alla extra kostnader landar priset på 590 kr vid utlämning på Systembolaget. En slutnota på 41 200 kr! Vill du bila ner till Tyskland och lösa ut dina flaskor blir det 440 kr eller knappt 30 000 kr. Så det gäller att förstå vilka merkostnader fatköpet för med sig. Och då handlar det i vårt exempel om blott 68 flaskor. Tänk på följdeffekterna med +300 flaskor!
Tillbaka till Skottland. Med över 50 nya destilleribyggen under 2010-talet gäller det att krydda erbjudandena. Den som inte lusläser fatprospekten kommer att få överraskningar. City-destilleriet Holyrood i Edinburgh låter tillochmed sina fatkunder gå in i processen och tweaka hur länge kornmalten rostas, man får välja jästtyp och diskutera destilleringsregim och fatval med destillatör Jack Mayo och grundade David Robertson – i praktiken blir du whiskymakare!
I andra änden av prisspektrat ligger Borders där ingångspriset är £1995. Ändå kan man välja mellan fem fattyper: 1st/refill bourbon, rye-fat, vinfat, romfat. Tillochmed butlerjingsdatum kan väljas (ej söndag). Lagringsprocessen kan följas via en mobil-app. Ett årligt fatbesök ingår och dessutom sex biljetter till rundturen. Vanligare i Skottland är dock dyrbara medlemskap som Arrans nya Lagg Distillery där du går med för £6000 och får ett fat på köpet. Men också ett flaska från det första nedlagda fatet. Samt inbjudan till den årliga destillerimiddagen där övernattning ingår på Lagg Hotel, en plakett på Distillery Wall of Fame, fria destilleribesök och ett golfpass på den lokala banan. I Skottland hjälper det numera inte att titta på prislappen på fatet, de nya entreprenörerna skapar en hel upplevelse kring fatköpet där själva vätskan är en mindre del. Att göra klipp och komma över billig whisky är inte längre självklart.
– Börja med att ta reda på varför du köper fatet, menar Arrans destillatör Euan Mitchell. Om det är en investering var medveten om att värdet på whisky kan gå upp och ner, precis som med alla andra investeringsobjekt.
Men man kan räkna med en reglering av fatkommersen de närmaste åren. Det handlar om konsumentskydd i slutändan, att kunna jämföra erbjudanden och förstå vad man köper, menar Ian Palmer:
– Att äga ett fat är en stor upplevelse för entusiasten och jag vill inte att den möjligheten ska försvinna. Men vi behöver se över hur marknadsföringen går till inom branschen och ta fram riktlinjer, större tydlighet krävs.
Skottarna är väldigt noga med att all whisky som säljs på rot är för personligt bruk. Men ifall en person köper fler fat, vem ska då dricka ur flaskorna? Och där finns ju problematiken. Om destillerierna kräver att du ska dricka upp allt själv, vilket är omöjligt, hur seriös är då verksamheten? Just detta villkor, att köparen förbinder sig att inte sälja vidare och personligen kapitalisera på sitt whiskyfat är en dold mekanism som gärna göms/glöms när man skriver på köpeavtalet.
En sundare och mer ansvarsfull affärsmodell är den som Arran själva använde när de förvisso ensamma på banan lanserade på 1990-talet. 2500 ’bondholders’ betalade 450 pund för fem lådor treårig Lochranza-blend (ihopsatt av whisky från andra destillerier) samt fem lådor sexårig Arran-malt utgiven 2001. En hel massa flaskor blev det ändå men inte hundratals som från ett helt fat. Svenska Agitator gör det vettigaste med en ynka låda. 6 flaskor på tre recept (råg, vete, havre) för knappa 5000 kr. Drickmöjligt, smakutbildande och varumärkesbyggande. Och smart, man kommer att behöva alla sina fat själva framöver.
SVERIGE: Mackmyra | High Coast | Hven | Nordmarken | Smögen
SCOTLAND: Ardnamurchan | Borders | Glasgow | Holyrood | InchDarnie | Lagg | Lindores Abbey | Ncn’ean | Raasay
IRELAND: Ballykeefe | Connacht | Nephin
