Reviews 
Caol Ila är jättedestilleriet på Islay som kokar rökwhisky till blended-branschen. Många fat är i omlopp och destillatet är vanligt förekommande hos independent bottlers. Gordon & MacPhail tillhör de flitigaste med sin serie Connoisseurs Choice. Här en 14-åring destillerad 2005 som sista året flyttades från 1st/refill bourbonfat till Hermitage rödvinsfat (av Syrah-druva).
Jojo, bäddat för katastrof? Rödvin och bolmande torvrök… Tvärtom. Vilken ”original-doft”, som att kliva in i bryggrummet på Caol Ila. Det luktar märkligt renodlat precis som i ett mäskhus. En sort gräsig/höig rökmäsk uppblandad med komocka. Över allt hovrar såklart stora mängder torvrök men det är den här mäskröken som dominerar. Smaken är rik med torkad frukt (av rödvinet?), halvvägs faller torvröken in ihop med sirligare cigarr-dito, mot slutet en släng salmiak. Eftersmaken är som doften, en härlig bråte av torvrök och multnat gräs, blommig också mot fläderbotten. Drivs framåt av lagom temperament (alltså värme). En väldigt trevlig vardaglig käft där vinfaten mildrar/bolstrar röken, samtidigt avlägsnas toner. Men det gör ju inget, det här är en everyday-rökare i toppform.
Selected Malts är något så ovanligt som en svensk Göteborgsbaserad ’independent bottler’ som sysslar med både maltwhisky och lagrad rom. Deras Caol Ila är 12 år och tagen ur ett refillfat vid 56,3%. Och längtar du tillbaka till den tunga Islay-röken från förr är det här rätt flaska. Den här rökaren återupplivar destilleriets kompromisslösa stil där man i en och samma flaska varvar torvrök och medicinala toner med sötma och kryddhets. Just att whiskyn är så söt är viktigt, det framhäver nämligen den tunga röken.
Lukt av ricinolja och medwurst, centralt bakad potatis och liquid smoke, ren bas av söt syrup. Medicinal take-off i munnen, snart torvrök och syrup, sent bränd rök och sockertopp. Rökosande söttung refräng, väldigt intensiv kombo. Vatten drar fram torvröken i nosen, ibland rökt skinka, på djupet fet bakad rökighet. Ännu mer vatten ger fet-oljig rökutveckling med lite citrus i den söta syrupen (ljusare, godare). Enkelvattnad osar munnen av söttung rök. En förunderlig äppelton lyfter halvvägs samtidigt som jod växer till. Värmen tilltar i eftersmaken som stannar i äppelrök.
Dubbelvattnad längre lugnare mun, citrus och sockerlag, torvröken och joden kommer sent. Efterklangen är lång och oljig med jod och värme, djupliggande syrup mildrar, som helhet gott! Smaken är Inte särskilt nyanserad alltså, men det är ju precis poängen. De söta röksjoken talar obehindrade av rik fruktighet och påträngande ek. Ändå är det äppellyftet i munnen som ger de 24 poängen – en nyans av friskhet i sötbråten. Häll upp mera, tack!
