Reviews | SYSTEMBOLAGET Julmusten är för många julhelgens fröjd. De unga föredrar denna sötare modifiering av svagdrickan med mer stuns före den plattare Coca Cola-varianten (till amerikanernas förtret). ”Galenpannorna” från Bergslagen kom på idén att stoppa ner sin Grythyttan-virre i must-preppade fat. Sedan barndomen ”hooked” på julmust ville jag spontant att det skulle fungera. Och när jag radade upp storfräsare från bjässarna Mackmyra och High Coast i glasen intill blev det experimentet från Örebro som toppade min julwhiskylista.
Man pratar så mycket om X-ingrediensen från Coca Cola men från svensk horisont är julmustmonopolet betydligt intressantare. Familjen Roberts i Örebro hittade sitt recept i Tyskland i början av förra seklet och det handlar om en sötare version av öl där humle och malt ingår, totalt 38 hemliga ingredienser. Smaken finns i 98% av landets julmust-flaskor. Det enda som varierar är alltså sockerhalt och kolsyremängd mellan olika märken. Bergslagens must heter Cajsa Warg och är Roberts egen – vilken proveniens! Man tömde whiskyn ur 50-litersfat av amerikansk ek som tidigare innehållit oloroso sherry. Varpå julmust lagrades i 12 månader. Därefter togs musten ur (som faktiskt ska buteljeras lagom till nästa jul, en über-lyxig julmust man bara måste skaffa). Och whisky från 2012 slängdes i och fick gosa till sig 1 år.
Santa 18 är en skojig och faktiskt bra maltwhisky. Det kantiga Grythyttan-destillatet landar fint i mousserande julmustaromer. Man tänker mer på glöggkryddor med tanke på den viljestarka spriten. Slutresultatet påminner om starkvinslagrad whisky likt PX eller portvinfat (med sin kryddighet). Det doftar julmust och Trocadero-karamell med kolasås. Därunder terpentin och granved. En najs struktur, har edge och nerv. I munnen syrup och glögg-kryddor med sura nappar i botten, mot slutet ek ’en masse’ som mjukas upp av cola-flaskor. Långa efterdyningar med eteriskt driv och glöggsötma i basen, efterhand torrare örtig och vedlik (spriten som slår igenom). Med vatten förändras tonläget. Gran/cellulosa stiger ur glaset men omfamnas av sötgod must, en härligt bubblig frisk sötma med lite laxskinn i kanten och krämig vaniljtopp! Smaken har mer whiskykaraktär nu, bråkiga mineraler kivas med glöggen, torrare läder slätar över med fylligare starkvinstoner. Lång varierad epilog, eterisk och julkryddig med sötmustiga starkvinstoner. Den där glögg/musttonen som dyker upp halvvägs vattnad och sedan tråcklar sig fram i eftersmaken och gör whiskyn komplex är suverän!
Mackmyra fortsätter att bearbeta sitt romspår ihop med Plantation. Nu kommer Moment Karibien där man slutlagrar på 350-liters romfat från Barbados och Jamaica. Dessförinnan har whiskyn tagits ur vanliga bourbon barrels, 128-liters oloroso-fat och körbärsvinfat á 200 liter. En som vanligt komplicerad fatmatris från Angela d’Orazio som hanterar uppdraget med glans. Mackmyra-blendern börjar komma sitt destillat under skinnet. Samtidigt är resultatet kanske lite avmätt, produkten är väldigt proffsig och därmed lite slätstruken. Å andra sidan kan det vara romfatens fel, det är inte lätt att få med sig whiskykaraktären efter ett stålbad i sockerspritfat. Firmans egna ’tasting notes’ har många referenser till rom men sanningen är att romtonerna uppgår i helheten. Det fina med Moment Karibien är att romkaraktären inte tar över, det smakar faktiskt inte alls rom. Istället väldigt söt likör-savaräng varur fruktig juicy fruit stiger med fragrant ceder-arom och fenolhäng mot slutet plus karamell som hänger med från starten. Avslutet är långt med mjölkchoklad-feeling och brända mandlar plus alltmer geléfigurer, allomstädes eteriskt. Doften är mild blommig i söt stil. Här mixas syrén och juicy fruit med mjölkchoklad, bakom en aning cederträ. Lagom exotisk men defensiv. En droppe vatten ger istället geléfigurer a la mango med skuggande ekskog. Vatten får smaken att spraka till när ekträet stramar upp den sötdopade paletten samtidigt som syra från starkvinsfaten fräschar upp. Hör här: Fruktsyrlig smak (kumquats-vibbar) som blir torrare fragrant med stramare ek mot slutet. Lång lättare finish, intressant linoljig med syrlig exotisk touch som till slut landar i gräs och gelé-godis. Det bästa med denna ”kommersiella” blend är att Mackmyras exotiska frejdiga ådra tar sig igenom alla lager av fat.
Våra norrlänningar i Ådalen gör sin paradgren QUERCUS tredje gången gillt. Det handlar om att utforska olika ekarter i nyeksformat. Ettan på små svenska nyeksfat landade fint med hovsamma fenoler från ekmaterialet. Tvåan kallad Alba slutade sina dagar på amerikansk nyek. Ni vet, den där fina vanilj/karamell-eken nästan all maltwhisky dras ur i form av begagnade bourbon barrels. Quercus II levererar en extrem whisky men en underbar sötma från den amerikanska eken men också en frätande syra och aggressiv krydda (särskilt besvärande dubbelvattnad). Det blir helt enkelt jobbigt med ekkoncentrationen orsakade av småfaten. Munnens söta lemonad slås sönder av nyekens naturkrafter, stark hetta och surkartig bitighet. Mot slutet mer eterisk med toner av ekfanér och krämig torkad frukt. Sträva mineraler i eftersmaken som bärs framåt av sötsyrliga karameller. Eftersmaken är alltså bättre, med lite vatten en djup anmärkningsvärd segsöt beska som både lockar och stöter bort. Verkligen inte lätt att tas med, jag känner en ambivalent hatkärlek inför Quercus Alba.
Trean har legat 10 månader på hårt rostade 40-litersfat av ungersk nyek, och dessförinnan 4,7 år på bourbon barrels. Det blir för mycket ek. High Coast noterar i sin pressrelease att de fascineras av den underliga ekighet som ungrarna åstadkommer. Jag håller med, karaktären svänger och upptäcker nya horisonter men eken gör också whiskyn kantig, balansen har gått om intet. Sötman finns där men frukten når inte ut förrän i eftersmaken, i munnen står en annorlunda fragrant ekighet i vägen.
Doften av söta trätoner blandar sandel och muskot med korinter, aromen har ett gräddigt underrede och på djupet söt senap. Inte direkt publikfriande, det luktar kort och gott ekskog. Smaken är fyllig, ur kakig sötma och sandelträ växer krydd-ek, samtidigt smaskigt savande, mot slutet muskot och kryddpeppar. Kakig ekkryddig epilog rör sig osäkert på sega råttor och tar slutligen på mintkyssar. Allt kretsar kring de små ekfaten, High Coast själv går bort sig i formatet. Förstår fascinationen inför den ungerska ekens krumbukter men som produkt haltar utgåvan. Vatten hjälper inte destillatet (istället triggas eken ytterligare en snäpp). Mjukare sandelträ i näsan med överslätande gräddkola – dämpad karaktär av ekdamm. Munnen talar söt syrup med pepprigt kryddigt påslag och fragrant slut a la ceder/sandel/ekspån. Avslutet är eteriskt kakigt med en släng mjuk pepparkaka som till slut landar i goda sega råttor.
Bergslagen Santa 18 51%
6-åring som lagrats 5 år på bourbon barrels och 1 år på ex-sherryfat som preparerats med must i 12 månader | 795 kr
91/100p 
22 
23 
23 
23
Mackmyra Moment Karibien 44,4%
Mix av bourbon barrels (200 ltr), oloroso sherry (128 ltr), körsbärsvinfat (200 ltr) som därpå slutlagrats på romfat (350 ltr) från Barbados och Jamaica, 4137 flaskor | SB-nr 82782, 1198 kr
90/100p 21 23 23 23
High Coast Quercus III Petrea 50,8%
Lagrats i upp till 4,7 år på bourbon barrels, sedan 10 månader på hårt rostade 40-litersfat av ungersk nyek (Quercus Petrea, vinterek), 7781 flaskor | SB-nr 40359, 799 kr
89/100p 22 22 23 22
High Coast Quercus II Alba 50,8%
Lagrats i upptill 5,1 år på bourbon barrels, sedan 1-3 år på 40/96-litersfat av amerikansknyek (Quercus Alba), 9806 flaskor | SB-nr 40186, 799 kr
90/100p 23 22 23 22
