Maltwhisky-VM Glen Grant är ett speciellt destilleri, på många sätt. Enda whiskyfabrik som är uppkallad efter en person, alla andra skottar tar efter ortsnamnet. Ännu mer intressant är den italienska kopplingen som går tillbaka till 1964 då hotellägare Armando Giovinetti efter besök på destilleriet fyllde sin baklucka med whisky och krängde till kollegor i Milano med omnejd. Efter sex års säljarbete omsatte han 60 000 lådor.
Kring millenniumskiftet var whiskyn tvåa i världen efter Glenfiddich med en halv miljon lådor varav hälften såldes i Italien. Fortfarande idag står Glen Grant 5 år Major’s Reserve på hyllan i vilken kvartersbutik som helst. 1800-talets Major Grant var en profil utöver det vanliga. Storviltsjägare som anlade en egen park bakom destilleriet med exotiska växter. Och majoren designade en speciell whisky, inte särskilt svår och komplicerad men desto godare. Pannornas ’purifiers’ lättar upp destillatet och får det att sjunga med serena toner.
Tappningarna håller alltid hög klass. Men i en blindprovning räcker inte den vanliga jättesäljaren till. Och forne 10-åring var faktiskt blekare. Så kom ett ”mirakel” ifjol, en ny 12-åring. Och förhoppningarna inför bataljen i Hällevik på Lister-landet utanför Sölvesborg i Skåne var höga. Motståndet kom från hela Skottland. Kändisen Bruichladdich, den oberoende Islay-malten som gillar att variera sig, här i grundutförandet utan rök i mixen.
Tredje man i leken har kunglig anknytning. Lochnagar är drottning Victorias favoritmalt när det begav sig på 1800-talet, beläget invid sommarslottet Balmoral. Och från andra kusten kommer Ben Nevis, beläget i Western Highlands vid foten av Storbritanniens högsta berg. Malten tar plats och väsnas lagomt mycket. Eller Braeval som gömmer sig längst upp i Glenlivet-dalen. Jobbar uteslutande för Chivas-blenden men här kommer en rar tappning utgiven av en independent bottler. Och som joker i leken irländaren The Irishman från Bernard Walsh som 2016 började koka egen whiskey i Walsh Whiskey Distillery. Redan 2006 skrev han kontrakt med Irish Distillers om whiskeyleveranser.
Kampen blev hård men två malter skiljde sig från mängden. Glen Grant och The Irishman rankades högst, visserligen hårt ansatta av Ben Nevis och Braeval. VM-general Henrik Aflodal kommenterar:
– Dofterna varierade. Faktiskt hade hälften av malterna lite fulfinkliga aromer men funkade bättre i munnen. Glen Grant briljerade med sitt malt/äppeltema, alla delar från arom till smak satt där. Och irländaren var minst lika fruktsmaskig med oljig ek mot slutet, snäppet enklare i uppbyggnad. Braeval och Ben Nevis luktade sämre men bjöd på rasande goda fruktsmaker som lyfte med en droppe vatten.
Den stora snackisen och besvikelsen var Laddie Ten, Bruichladdichs rökfria 10-åring som upplevdes som ofullgången och kantig av Sölvesborgsprovarna. Juryordförande Aflodal avgjorde slutligen guldkampen med sin röst på Glen Grant som därmed distanserade The Irishman.
MALTY style | Sölvesborg 11 april
1. Glen Grant 12 år 43% = 28+6 poäng
2. The Irishman 12 år 43% = 28+2
——————————————
3. Ben Nevis 10 år 46% = 25
4. Braeval 14 år 48% = 22
5. Bruichladdich 10 år Laddie TEN = 8
6. Royal Lochnagar 12 år 40% = 3
Röstförfarande: Varje provare röstar på de två malter man vill ska gå vidare till semifinal. Guldkandidaten får 3 poäng, silver ger 1 poäng. Juryns ordförande Henrik Aflodal har dubbel röststyrka (redovisas ovan som +6/+2).
Tävlingsklasser: VM har tre smakkategorier. Sherried (vinfatslagrad), Peated (rökig whisky) och Malty style (varken vinfatslagrad eller rökig whisky).
