Whiskytips | SYSTEMBOLAGET Allta är bra, pinsamt bra. Destillatet har nämligen förändrats i grunden (original-koket har plötsligt hamnat på lösan grund). Marknadsföringen inför släppet har handlat om vildjäst i mäsken. Man har samlat in jästsvamp från kornax i trakten och kultiverat i labbet för att få fram en egen jäststam som bara Glenmorangie själva har tillgång till. Effektsökeri kan tyckas. Men den som kan något om whiskykemi vet att aromproduktionen som ska karaktärsdana destillatet börjar i jäskaret. Dirigenten som styr över förloppet är sålunda jästen. Att som skottarna slentrianmässigt tjata på med en utarmad destilleri-jäst (samma för alla) är fantasilöst och förutsägbart. Japaner (och amerikaner) vet hur betydelsefull jästen är för den individuella stilen. Det må vara praktiskt att alla använder samma jästkälla när man ska producera snarlika blendingmalter att hälla ner i likriktade blended Scotch-byttor men i takt med att allt fler destillerier försörjer sig på att sälja sin maltsprit direkt till konsument blir såklart egenart och unikum allt viktigare.
Dr Bill Lumsden bekräftar med emfas att så är fallet när Glenmorangie nu ”kommer ut” med sanningar om jästfrågan. Den vildjästa ’new make’ Northern Highlands-destilleriet kokade fram för första gången 2010 måste ha chockat blender-teamet i Edinburgh. Istället för det örtiga päronfruktiga nykok man brukar få innehöll provflaskan en mer brödig och gräsig nywhisky. Efter 8 år på fat tyckte Dr Lumsden att whiskyn kunde släppas även om han gärna velat vänta längre, men 10-årsjubileet för Private Edition närmade sig. Och så här kom whiskyn ut enligt Lumsden: ”Efter fatlagring doftar det av kex, nybakat bröd och blommighet. Smaken är rik med vanilj, apelsin, syrup och sweet-chili och aningen jästig bakgrund.”
Bedrägligt enkel arom får mig att sänka garden en aning vilket är effektfullt eftersom vrålåket i munnen blåser hatten av en! En upphöjd Calvados-eufori som fördjupas vattnad, massor av tung ek verseras alltmer, dubbelvattnad blir den initialt aningen svåra eftersmaken välsmakande i kvadrat.
Det luktar såklart ungt, men inte alls besvärande. Visserligen söt smörkola med gräddiga undertoner men runtom karamelliserat äpple, ibland citrusmarmelad. En sorts fet sötma med färsk frukt under som känns lovande. Och med vatten reagerar nosen positivt. En lättsam friktionsfri sak på fruktkorgstema med en underbar blommig sötma som är vaniljkexstinn, bakom lemonad/äppelsocker. Ännu mer vatten gör näsan mjuk, lugn, elegant. Vaniljkräm blandas med sandelträ och marshmallows, i fjärran apelsinsaft!
Tillbaka till smaken. Vid 51,2% ren gom av honung och söt malt som tar på Calvados och exotiska frukter, mot slutet savande ek och en intensiv lågmäld krydda. Avklingningen är mer svårsmält. Långvarig och störig med sötsyrliga kartiga toner som dras framåt av kärnhusbeska. Det kärva räddas till gottigt av honungsdragéer! Några droppar vatten gör smaken mer komplex. Direkt söt äppeldryck, strax friskare Champis och tyngre nektar, i efterhänget söta te-kryddor (likt frukt-téet Söders Höjder). Allra sist dyker vass ek upp. Efterspelet är långt och varmt, kryddig äppelcider driver på, djup savande beska går emot, eteriskt ek-kvitter lyfter. Mer vatten gör gommen sammansatt, långsam och sötmustig. Söt honungsstart som är äppelsavande med exotiska frukter, halvvägs mastig sötseg ek med vanilj. Lång lätt gungande epilog av Juicy fruit och äppel-MER. Ekbeskan bär, apelsinblommor spricker ut, allteftersom mer eterisk feeling i munhålan.
Med vatten i glaset en Solitär. Jag har sagt det flera gånger när det gäller Glenmorangie, de stora djupen tappas bort av kylfiltrering och sänkt styrka. All denna fröjd förstärks av alkoholhalten. Glenmorangies fragila sprit ansträngs till det yttersta av att jämt spädas till 40%. Jag vet att blender-teamet numera är noggranna att stress-testa sina buteljering på olika styrkor, här krävdes fatstyrka för att göra destillatet rättvisa – RESPECT: Lumsden-McCarron-Anderson! Fler cask-utgåvor framöver, tack.
Vanlig industrijäst är bärande i produktionen men den egna vildjästen används regelbundet i små batcher. Kan vi vänta oss en reguljär vildjäst-utgåva i framtiden? Hoppas det. Gärna en åldersbestämd sådan i cask-utförande. Tills dess är det Allta som gäller. Missa den inte.
Glenmorangie Allta 51,2%
Tionde Private Edition. Gjord på egenkultiverad jäst. Lagrad på 2nd fill & refill bourbon barrels i 8 år. | SB-nr 40390, 919 kr
92/100p 
22 
24 
23 
23
