Reviews Huddart Street, Pulteneytown, Northern Highlands. Där ligger destilleriet Pulteney. Man brukar säga att denna maltfabrik och Glen Grant är de enda i hela Skottland som är uppkallade efter personer (resten är ortsnamn). Men Sir William Johnstone Pulteney hade ingenting med whiskyn att göra, karln gick bort 20 år innan vår whiskymakare kom till stan med sin panna. Däremot var guvernör Pulteney i British Fisheries Society mannen som lät bygga stadsdelen, söder om Wick. Han uppdrog åt tidens främste ingenjör Thomas Telford att konstruera imperiets största hamnanläggning med plats för 1000 fiskeskutor. Samme Telford som byggde den vackra järnbron över River Spey i Craigellachie.
1822 gav James Henderson upp sitt destilleri i Stemster inåt land när Illicit Distillation Act skärpte straffskalan för lönnbränneri. I Wick började han på ny kula, destilleriet byggdes mitt i staden och licens togs ut 1826. Adressen var som sagt Huddart Street. En gatstump uppkallad efter Joseph Huddart, sjökapten och hydrograf samt tillverkare av replag. Samt delägare i fiskerisällskapen. Den som vandrar runt i dagens Pultneytown inser snart att gatorna fått namn efter de potentater som byggde stället (Huddart avled 1816).
Nutidens ägare Inver House hedrar ursprunget med att namnge sin nya utgåva Huddart. 10-årig whisky från refillfat flyttas till tömda rökfat (från systerdestilleriet Knockdhu) och får dra ut den rökwhisky som dröjer sig kvar i träet. Vi får en godhjärtat fastlandsrökare. Milt doftande av vaniljkräm, violpastiller och honungs-dragéer. På avstånd anas brända mandlar. Stillsam lowkey nos. I munnen honung och äppelmarmelad, halvvägs brända repstumpar som övergår i rostat bröd med salt smör. Lång mjuk eftersmak med rökslingor med inslag av brända vedträn, kryddvärme avancerar sakta, i botten vaniljkex och kanderade citrusskal. Pleasant enough.
Lite vatten rundar av nosen som närapå försvinner. Efter några minuter återvänder mandelsyrup och äppelmäsk, i kanten söt torvrök. Nu smakar det mer gröna äpplen som tar på skumgodis samtidigt som tobaksrök utvecklas, allra sist en släng salta pinnar. Efterklangen är sötare med honungsdragéer, varma trätoner fortsätter framåt, ibland sticker torvrök till. En väldans god smak som blir rökfärgad, samt en varm sötrökt avrundning. En finfin båtwhisky helt enkelt. Bunkra i kabyssen inför skärgårdsturerna i sommar!
