Port Ellen var 1825 inte mycket mer än en spannmålskvarn. Strategiskt placerad vid sydkustens angöringsplats, kustremsan är annars svårnavigerad med grynnor. 1833 utvecklades sajten till ett betydande destilleri. Destillatör John Ramsay handlade direkt med Amerika och 1848 fick han tillstånd att exportera per fat som lagrats i tullfritt upplag. Lagerhusen finns kvar än idag och är K-märkta. Däri ska ny Port Ellen läggas ner. Måndag 9 oktober meddelade Diageo nämligen att både Port Ellen och Brora ska återstartas 2020. Vi får se en 12-åring någon gång efter 2032. Men först ska destilleriet byggas, från scratch. Originalet gjordes om till kontor för några år sedan.
Första destilleriet höll på i hundra år och stängde 1929. Men golvmälteri och lagerhus hölls igång vilket var tur, annars hade platsen fallit i glömska. Våren 1966 påbörjades återställandet och i april året därpå hade fyra nya pannor flyttat in, uppvärmda med kol och senare med vattenånga. Destilleriets andra livstid blev kort, bara 16 år,i maj 1983 tystnade allt. Kvar fanns faten i lagerhusen och bredvid stånkade det stora mälteriet från 1973 vidare.
Tredje försöket för Port Ellen beror på hur trogna fansen är. För första gången ska malten stå på egna ben. Satsningen har den här gången inget med blended Scotch att göra, whiskyn behövs inte i blends, det är ett singelmaltliv som väntar. Uppenbarligen har Diageo kalkylerat med att lagret av fat ska räcka i 14 år. Med tanke på maltens höga ålder har innehållet sjunkit undan så till årets mix av amerikanska refillfat av hogsheadstorlek samt europeisk refill-butts har 15-talet tunnor gått åt. Det krävs alltså en bit över 200 fat för att hålla igång utgivningen. Diageo antyder att man inte vill se några NAS:are framöver. Men det tror jag att vi får, i väldigt små rännilar för att stimulera kulten och intresset. Port Ellen förtjänar självklart någon sorts kult-förening. Här passar ett obskyrt sektliknande sällskap in. Och dessa fanatiker är värda en sup då och då i kommande besökscentrum.
De senaste åren har värdet på Port Ellen stegrats, från £1500 år 2013 till £2625 i år. Men den har varit bra. Kanske lite trött efter 34-35 år på ek. Men inte beskbruten, 2014 rent av lättdrucken. All-time-high kom 2015 gjord på sprit från sista året 1983 och bara 32 år. Vitalt vibrerande med pigg transparent sherry-ek i mixen som berikade destillatets fruktdimension, trots all frukt stod rökembargot emot. Lika fantastisk var 37-åringen ifjol, äldst hittills, ektyngd som sig bör men mirakulöst nog rökosande. Likaså kalejdoskopiskt fruktig men med mångbottnad rök som gjorde själva whiskyn.
Med 96-poängare i ryggen gjorda var förväntningarna skyhögt uppskruvade inför årets släpp. Och så får vi en bekväm tillrättalagd Port Ellen. Inget sticker ut, whiskyn gör egentligen inget intressant. För det första är den alldeles för söt, de där intelligenta livfulla estrarna sväljs av syrup. Och så är den för gammal med sina 37 år. Blender Law har försökt reproducera fjolårets succé med samma fatrecept men 1978 var tydligen ett bättre år än 1979. Mentoleken som kommer med åldern är det bästa men tonen ringer så starkt att eventuell rök dränks. Aromen är klart bäst, dämpat oljig men fint torvrökig vid fatstyrka, vatten ökar sötman och dräper det finstilta. Trist dram. En besvikelse.
Port Ellen 37 år 1979-2017 51,0%
Review av Henrik Aflodal Medelstor rund arom med oljig sötma. En mix av motorolja och matolja, mitt i torvrök och mosad gurka, i kanten bränd karamell. En gjuten varmsöt Islay-nos. Sötare vattnad, honey drops och oljig torvrök omgiven av fet matolja. Kul och attraktiv snälling.
Sötstinn honung/syrup-mun som bryts upp i bladselleri och senare mynta. Parallellt diskret cigarettrök som byts i läder/garvat skinn. Söt honungsfinish med ekpirr och lite grön mynta. Sotig aska i basen, en sorts neutral lättig rökighet. Jämn enkel epilog. Vattnad blir gommen sötlallig. Det börjar bra med päron- och äppelpastill, mild rök försöker men skuffas undan av honey drops med lite gröna toner i släptåg. I eftersmaken dominerar mentoleken en i övrigt syrupsötstinn scen, äppelren frukt i basen, efterhand lite skitig. Jod-tungsinne stänger.
17th Special Release 2988 flaskor; refill American oak hogsheads & refill european oak sherry butts. SB-nr 40077, 25 999 SEK.
84/100p 
23 
21 
20 
20
