Reviews Origins heter High Coasts nya giv. Fyra malter som hyllar destilleriets ursprung (origins) – Älv, Hav, Timmer och Berg (som kommer senare i år). Fabriken ligger ju vid Ångermanälvens strand där älven möter havet och timmer har flottats i generationer genom Höga Kustens bergiga terräng. Och det är ju en väldigt speciell, vacker miljö. Unesco har placerat Höga Kusten på världsarvslistan. Landhöjningen pågår fortfarande här, landet reser sig sakta men säkert, fritt från ismassornas forna tryck. Industriminnet Box som blev kraftverk och nu levande destilleri är rotat i naturmiljön som påverkar destillatets mognad.
– Vi vill förmedla det vi känner när vi tänker på de grå urtidskullarna, de dramatiska klipporna, den röda graniten som skjuter i dagen mellan skogsbevuxna berg och svepande kullar, säger marknadsdirektör Henrik Persson. Alla som njuter av vår whisky ska känna doften av älvens eviga gång mot havet, de väldiga skogslanden och minnet av de människor som en gång flottade timmer och sågade oss en framtid där välståndet växte.
Älv (med undertiteln Delicate Vanilla) är den orökta tappningen tagen ur vanlig bourbonek efter cirka 7 år. Norrlänningen börjar uppnå mogen ålder vilket märks, detta är bra. Vaniljdämpad citrus-nos som är gräsig med djupt liggande florsocker. Söt malt i munnen med kvistig marmelad, mjuk resning av varma kryddor som bäddas ner i vanilj. Lång finish över bränt gummi, en ren sötaktig värme bär framåt. Knäppt men bra med fenolerna. Vatten framkallar fragrant ekfanér i nosen och fruktkola, näsan blir större och yngre. I munnen mäskigt gung av sega råttor med trätoner mot slutet. Lågmäld hetta driver på i eftersmaken av fruktkaramell och fruktsoda, allt landar i torrare trätoner. Utgången präglas av en härlig sötbeska. Ren sötma som alltid, frukten tar sig inte fram ännu, men här jobbar eken vuxet. Proffsig värme halvvägs med utrymme för fragranta ektoner. I eftersmaken händer det mest, eken dirigerar verkligen förloppet, från start till mål.
Timmer och Hav är båda rökiga, rejält bolmande faktiskt. Timmer Peat Smoke står på hyllan i de lokala Systembolagsbutikerna och innehåller 100% rökkorn med en fenolhalt på 44-46 ppm, också kring 7 år gammal. Tappningen luktar ju egentligen inte rök, vilket är konstigt men ändå rätt coolt eftersom röken slår till med full kraft i gommen. Stor frejdig citrusfrisk doft av tropisk frukt med paranöt bakom och en aning gödsel (det är röken). Förslag av mango i munnen, direkt fruktsodasötma och rök som utvecklas till jod och diesel. Eftersmaken osar av torvrök och sur ved med söt tjära och jod. Den där söta nästan tropiska inledningen som tar på sötrök är väldans god, men eftersmaken som bekänner färg och bolmar rejält är bäst. Styrka befordrar rök vilket förklarar att man valt höga 48% för tappningen, vatten förringar också. Visserligen funkar doften som är sötare och mer oljig med tobak och marmeladtoner (skalbeska). Men smaken dämpas och i avslutet sväljer sötman fenolerna. Utan vatten en partyprisse i röksvängen, bravo!
Hav innehåller bara en fjärdedel rökkorn men hämmas inte rökmässigt av det. Förklaringen är 2/3-delar småfat á 40 liter trätoner som supportar röken – smeknamnet är också Oak Spice. Aromen är dock rätt neutral, fortfarande medelstor och medelfyllig, men svår att få grepp om. Det luktar kanderad frukt med en sorts varm sötma som blandas med torr skogsstig. På avstånd anas torvrök. Smaken är söt med rökkorn och torvrök i början, halvvägs rökt älgkorv och sockerlag. Jojo, käften handlar om rök, visserligen sötaktigt trippande, men rökmolnet briserar slutligen i eftersmaken som är lång med beckolja på söt syrup-bas, efterhand torvrök och lite tjära, till slut bränd ved. Effektfullt och överraskande storvulet. Vatten rekommenderas ej, whiskyn krymper och förringas. Yngst av de tre med drygt 6 år och den whisky som är kortast i rocken.
Berg får vi vänta på till september. Den är orökt och lagrad på 1st fill bourbon barrels med slutlagring på sötaste Pedro Ximenéz-fat. PX-faten gör vätskan rödskimrande vilket anspelar på den norrländska röda graniten som går i dagen tack vare landhöjningen vilket ju förklarar varför landsändan heter Höga Kusten!
