Maltwhisky-VM 2018 års sista kvalprovning blev en rafflande uppgörelse mellan NAS-whisky och åldringar. Dalmasarna i juryn kastades mellan ungrök och vällagrad exklusiv whisky. Tävlingsklassen var alltså PEATED men ingen Islay-whisky fanns med. Floran av rökwhisky ökar för varje år som går. Och i årets upplägg av Maltwhisky-VM har lågrökig whisky (mestadels från fastlandet) fått köra i en egen ”gräddfil”. Rökklassen har två semifinaler där idel Islay-destillat möts i den första i Gävle 19 oktober. Därifrån ska två singlar tas ut till den stora finalen. I den andra semin i Alvesta 10 november drabbar de andra ’low-peated’ samman och därifrån skickas bara en singelmalt vidare. I finalprovningen i Stockholm 1 december tävlar sålunda tre rökwhiskies i Peated-klassen.
Startfältet i den sista rökprovningen var spretigt och fungerade delvis som uppsamlingsheat för de återstående destillerier som inte tävlat med rökwhisky. Utan chans var 40%-iga Glen Moray som ligger i utkanten av Speyside-staden Elgin.
– Matchad mot 46/48%-ig whisky var oddsen låga, konstaterar Whiskyspots Henrik Aflodal. Trevlig men low-key, ung lukt av äppelmos och rökelse, smakar bakad ungrök och äppellemonad med choklad-wafers mot slutet.
Glenglassaugh Torfa är ännu ett ungdestillat som luktar smörkola och terpentin i förstone men som vattnad blir bra mycket bättre, menar Henrik Aflodal:
– Marsipan och mandarin växer ut i nosen. Smaken är lång med smäktande småcitrus med Läkerol-frisk exit, i eftersmaken bränd ved och godare sötma.
Whiskyn fick också några anhängare. Tredje NAS:are kom från Tomatin och gick hem hos många provare. Faktiskt den whisky som var med och utmanade om semifinalplatserna. Henrik Aflodal gav inte mycket för den defensiva odören av maltkulor och kärnhus men gick igång på smaken:
– Oj vilken god fruktsötma med bildäck mot slutet. Lite vatten får småcitrus att växa ut och jubla ikapp med skitiga röktoner a la fastlandet. Cù Bòcan visar vad spännande det blir när man kastar loss från Islay. Torvröken kommer ut på nya utmanande sätt.
Balvenie förknippas inte alls med rökwhisky men liksom många andra fastlandsdestillerier har man provkokat rök genom åren. Ursprungligen eftersom man var rädd att Diageo skulle strypa leveranserna av Caol ila till Grant’s blend. Men rökwhiskyn behövde aldrig användas och nu ges den alltså ut på egen hand vilket såklart är spännande. Henrik Aflodal valde Triple Cask som sin andra bästa whisky:
– Paradoxalt nog den enda whiskyn i startfältet som luktade torvrök. Ingen stor doft men välbekant med ett intressant bakåtlut i gödsel/bajs. Hallongodis i munnen jagar den söta torvröken framför sig, märkvärdigt saltskvalp i efterdyningarna. Egenartad och framförallt god.
Som 14-åring stod whiskyn ut men den var en annan åldring som vann publikens gunst. Highland Park kom till start med en cask-utgåva som var överårig. The Dark är 17 år och en bit över 50% så tävlingsbidraget hade vattnats ned till 48% innan servering för att juryn skulle kunna göra en mer rättvis bedömning. Utan tvekan kvällens mest avvikande whisky.
– Man fattar varför många valde denna till sin favorit. Underlig lukt av gummipackning och sockerkaka, den är ju så gammal. Sammansatt syrlig smak som blir sotigt knäckig med dov jodsälta i avslutet. Mer frukt med lite vatten och härlig syrlig ek plus molande fenoler i eftersvallet. Men som rökwhisky tycker jag att den är för gammal.
Highland Park var inte oväntat väldigt nära segern men rådde inte på kvällens indiska NAS-whisky. Vi talar inte här om kändisen Amrut utan den nya komet-indiern Paul John. Här handlar det om en fåårig maltwhisky vars maltkorn skördats på Himalayas sluttningar och sedan rökts med importerad torv från Skottland. Årligen försvinner upp till 10% ur faten genom galopperande avdunstning så whiskyn måste sättas i flaska kort efter makandet. Snabblagringen skapar ett skönt kaos och motstridiga viljor som är så typiskt för asiatisk whisky.
– Det doftar rostat maltkorn, en sorts fet färsk nyrök som är bedårande. Smaken är tjock och fet med fruktsyrup och fragrant ek som plockar fram Juicy Fruit mot slutet och landar i jodtungt torvröksgung med aska och feta estrar.
I semifinalen väntar Amrut så där avgörs vilken indier som är vassast.
– Jag håller nog Paul John som bättre, den gör större intryck i en blindprovning. Men storfavorit är nog amerikanen Westland. Inte för att den är rökigast utan istället välbalanserad på ett sätt som är ovanligt för ung whisky.
PEATED style | Säter 6 oktober
1. Paul John Bold peated 46% = 39+6 poäng
2. Highland Park The Dark 48% = 37
—————————-
3. Tomatin Cu Bocan 46% = 32
4. Glenglassaugh Torfa 46% = 17
5. Balvenie Peated Triple Cask 48,3% = 11+2
6. Glen Moray Classic Peated 40% = 0
Röstförfarande: Varje provare röstar på de två malter man vill ska gå vidare till semifinal. Guldkandidaten får 3 poäng, silver ger 1 poäng. Juryns ordförande Henrik Aflodal har dubbel röststyrka (redovisas ovan som +6/+2).
Tävlingsklasser: VM har tre smakkategorier. Sherried (vinfatslagrad), Peated (rökig whisky) och Malty style (varken vinfatslagrad eller rökig whisky).
