IRISH WHISKEY är grejen numera. Irländsk whiskey växer men inte på bekostnad av Scotch. Den gröna ön har hittat ett nytt tilltal som lockar ovana whisk(e)y-konsumenter till bardisken. Det verkar vara så att nya konsumenter hellre väljer irländskt före skotskt – skottarna får behålla sina gamla stofil-fans. Framgångarna för Irish är förstås en del av en global whiskyvåg.
Vi har de senaste 10 åren i förbigående nämnt Nya världen-whisky som en intressant men marginell företeelse. Att entusiaster bortom de stora whiskyländerna skaffar pannor och gör maltwhisky i liten skala. Men folkrörelsen att bygga eget börjar nu få reell kraft på ett globalt plan. Ändå är trycket större i historisk whiskyterräng. Skottland får på 2010-talet över 50 nya destillerier, vilket i numerären motsvarar whiskyboomen på 1890-talet då industrin växte kolossalt. Samtidigt stagnerade Irland som whiskynation och närapå utplånades.
På 1960-talet kvarstod bara pot still-fabrikörerna Jameson, Power, Cork (plus Bushmills i Ulster). Irländarna kraftsamlade i ett enda bolag (Irish Distillers) och byggde ny jättefabrik i Cork. Sedan har det inte hänt så mycket, mer än att nymornade exportblenden Jameson erövrat världen i glupska mängder. Ön har mest haft muséer, overksamma destilleriskal, att bjuda på. 2013 fanns blott fyra operativa fabriker. Men idag räknar vi in 21 stycken pannor! Senast i raden är Blackwater Distillery som började koka whiskey i november 2018. Och i dagarna rapporterades att den whiskeyrelaterade turismen under 2018 lockade nära 1 miljon besökare.
Vad är det som händer? För det första pågår diversifiering, det är inte Jameson som ökar intresset eller skjuter iväg i volym längre. Det verkar vara en uppriktig nyfikenhet kring vad irländsk whiskey är som driver de nya fansen. Den storslagna (och melankoliska) storyn om det irländska whiskey-arvet har man tragglat i alla år utan att någon brytt sig. Det gamla vi-mot-dem-temat har för länge sedan kastats överbord. Om Jameson på 1970/80-talen jämförde sig med Scotch tar man idag fasta på sina egna kvaliteter. Irish är Irish och verkligen inte en avart av Scotch.
Tilltalet är nutida när Irish whiskey visar upp sig 2019. Scotch är och förblir ”gubbigt” i den stora vida världen. ”Pappa drack Scotch” gäller fortfarande, i alla fall bortom maltwhiskykretsarna. Fortfarande vill bartenders ogärna grotta ner sig i gamla Scotch-märken. Orsaken är inte att whiskysmaken står i vägen, en skicklig bartender kan göra underverk med en spritbas som är in-your-face. Man tycker helt enkelt att Scotch är mossigt. Irish verkar existera i ett helt annat universum, drycken känns fräschare och sitter inte fast i gamla gängor.
När whisky kommer på tal hamnar alltid Scotch i fokus och får ta den skit vanligt folk kastar mot whisky-kategorin. Det kan vara någon nybörjare som smakat en rökwhisky och tycker det smakar apa, alltså avfärdas (orättvist) hela Skottland som producent av skitdricka. Irish har de senaste åren visat sig vara bättre på att attrahera nya kundgrupper som tidigare tackat nej till det generiska whisk(e)y. Ändå sker det offentliga samtalet kring whisky i slutna rum bland redan övertygade. Branschen och det nya medielandskapet med sociala medier måste öppna upp sig och tala högre om dryckens förtjänster.
Och det är kanske här Nya världen-rörelsen kommer in. Småföretagare som börjar i sin hembygd för att när de växer sprida sina produkter allt vidare. Såklart blir effekten kraftfullare när man har en gedigen tradition i ryggen som på Irland. Tyvärr lär det bli svårt att vända steken för skottarna. Man har gjort ett så ”bra” jobb under efterkrigstiden för att etablera varumärket Scotch att det kommer att bli svårt att frigöra sig från myten. Dessutom försvarar ju branschen med Scotch Whisky Association i spetsen affärsmodellen med de stora företagens bästa för ögonen. En dinosaurie som får svårt att reformera sig, eller? Irländarna visar att det går att komma igen och lyfta diskussionen till en ny nivå. Att göra Irish whiskey till något spännande och intressant man väljer före andra drycker.
Hur som helst lever vi som fascineras av whisky i en brytningstid. 2010-talet förändrade whiskyscenen radikalt med massor av nya mikrodestillerier. På 2020-talet kommer vi att få skörda. När whiskyn börjar mogna och samtalet spridit sig via gräsrötter ut i samhällskroppen. Som blender-legenden Colin Scott på Chivas Brothers en gång sa till mig: ”Scotch handlar inte om siffror eller kemi, det är människorna som skapar magin i glaset.” Människor gör avtryck och skapar berättelser och formar livsöden. Det är samtalen om whisky som kommer att värva allt fler hängivna anhängare. Och vi vill vara lokala och globala på en och samma gång. Smutta på bywhiskyn därhemma samtidigt som vi söker upp fjärran whiskymakares droppar. Och det bästa samtalet börjar ju alltid över ett glas (whisky) – eller hur!
