JACK DANIEL HAR 100 år efter sin död hamnat i blåsväder. Destilleriet i Lynchburg, Tennessee mörkade länge whiskeyns ursprung. Det har krupit fram att Jack lärde sig göra whiskey (som 13-åring) av en slav. Nearest Greens roll har varit känd men fallit i glömska. Fawn Weaver, själv ättling till slavar från Afrika har tagit reda på den världskända whiskeyns ursprung. Men vi börjar från början.
CBS om Jack Daniels bortglömda första Master Distillery, slaven Nearest Green.
År 1846 föds Jasper Newton Daniel (kallad Jack), yngst i en syskonskara om tio barn. Fadern Calaway Daniel förestår en plantage med dussintalet slavar. Året därpå dör Jacks mor Lucinda. Faderns omgifte passar inte unge Jack som 6 år gammal flyttar till granngården. Med gråt i halsen förklarar lille Jack för grannen Felix Waggoner att han inte drar jämnt med styvmodern: ”Jag är rädd för henne”. Calaway Daniel samtycker till flytten, familjen har det kärvt ekonomiskt, ett frikostigt lån till en god vän som hamnat på obestånd har ställt till det.
En dag rider unge Dan Call in på Waggoners farm. Dan och Mary Ann är farmare med egen gårdsbutik. Nere vid vattendraget Louse Creek har de en whiskeypanna. Dan Call är även en duktig talare och frilansar som pastor i den lokala lutheranska kyrkan. Med nyanländ ettårig dotter är det svårt att få tiden att räcka till. Dan undrar om han inte kunde få ”låna” Daniel-pojken som hjälpreda i affären. Jack själv samtycker entusiastiskt inför utsikten att få stöka runt i en affär.
Sju år gammal flyttar han in hos 17-årige virvelvinden Dan Call som redan kan titulera sig handlare-pastor-destillatör-farmare. Av fru Mary Ann lär sig Jack räkna, läsa och skriva. Han hamnar i destilleriet där slaven Nearest Green basar och får lära sig whiskeymakandets grunder. Tillsammans med jämnåriga Button Waggoner kuskar snart Jack trakten runt med häst och vagn för att sälja whiskey. Första resan går i oktober 1859. Främlingarna betalar mer än den dollar per gallon Call tar i sin affär. Jack börjar smida planer för framtiden.
En kringresande kvinnlig evangelist skapar oväntat möjligheter för Jack. Lady Love predikar att folk ska älska varandra och förlita sig på Gud som vägvisare. När hon gästar Dan Calls församling kritiserar hon öppet hans whiskeykommers som fördunklar familjelivet med fulla (och ofta elaka) äkta män. Den whiskeymakande pastorn uppmanas att kasta ut sin panna. Dan Call erbjuder Jack att på avbetalning ta över destilleriet. Jack med kompanjon Button får fyra månader på sig att hitta andra försäljningskanaler än Calls butik.
13-årige Jack tar över pannan samtidigt som inbördeskriget bryter ut. Stridslinjen skär genom Tennessee, även om inga slag utkämpas i omedelbar närhet rör sig konfederation- och unionsoldater i området. I denna turbulenta tid härskar laglöshet. Hästtjuvar och rövarband drar runt, gör räder mot farmer.
För att få fart på affärerna åker Jack och partnern Button till närmaste stad, Huntsville. Innan avfärd köper de upp torkat kött från gårdarna för att dölja whiskyfaten som baxas upp på vagnen. Över köttet läggs hö och överst säckar för att hålla allt på plats. Ekipaget far genom oroshärdar utan att en enda gång bli attackerade. När de anländer till staden inväntas mörkret eftersom sheriffen förbjudit handel med whiskey så länge lagens väktare är i tjänst. Efter midnatt sker leveranserna till salooner och butiker.
Jack gör en egenartad karriär på whiskey. Hans unga ålder tvingar fram smarta allianser med vuxna. När inbördeskriget är över söker han genast upp traktens store krigshjälte överste John Mason Hughes vars plantage förstörts under kriget. Snart är Hughes & Daniel Distillery igång, här görs betydligt mer än Calls 110 liter whiskey per dag. Överste Hughes är lika beslutsam i affärer som på slagfältet och slår upp ett garveri bredvid destilleriet. Efter några månader meddelar Jack Hughes att han vill starta sitt eget destilleri i The Hollow vid Cave Spring i Lincoln County där rikligt med rent kalkstensfiltrerat vatten springer i dagen. ”Vattnet har rätt temperatur, mellan 12-14 grader,” konstaterar Jack genom att känna på vattnet.
Detta var platsen för Alfred Eatons legendariska panna, mannen som sägs ha uppfunnit Tennessees berömda filtreringsprocess (genom en tjock bädd av lönnträkol). Med lite tur lyckas Jack komma över arrendet för marken och bygger en kopia av Calls anläggning vid Louse Creek, fast betydligt större. Till hans hjälp skyndar Nearest Greens söner George och Eli. 70-årige Green har gjort sitt.
So far, so good. Allt det här redovisas i Ben A. Greens bok Jack Daniel’s Legacy från 1967 som jag kom över i staterna i slutet av 1990-talet. Nu till de nya fakta som kommit i dagen. Fawn Weaver läste i New York Times om Tennessee-slaven som lärde unge Jack Daniel göra whiskey. Länge en illa dold ”hemlighet” ägaren Brown-Forman ogärna talade om. Det var journalisten Clay Risen som lyfte frågan 2016 och uppmärksamheten fick varumärket att offentligt medge Nearest Greens avgörande roll.
– Det var häpnadsväckande att ett av världens mest kända varumärken till del skapades av en slav, menar Fawn Weaver.
Nyfiken tog hon första bästa plan till Nashville men fann inga spår efter Green.
– Jag gick på tre rundturer men han nämndes inte med ett ord.
Provocerad bestämde sig Fawn Weaver för att ta reda på fakta, hyrde ett hus i Lynchburg och tog kontakt med Greens efterlevande, bläddrade i arkiv i Tennessee, Georgia och Washington DC. En tidslinje formades. Green hade inte bara lärt ut hantverket till Daniel utan stannat hos honom efter inbördeskriget på 1860-talet och helt enkelt blivit vad som idag kallas Master Distiller. Den första svarta whiskymakaren i amerikansk historia.
Weaver har samlat på sig tusentals artefakter som involverar Daniel och Green. Hans dopnamn var egentligen Nathan men smeknamnet var Nearis. Ur efterforskningarna växer en bok fram. Allt detta var besvärande för Brown-Forman som i maj 2017 till slut erkände Green som destilleriets förste Master Distiller. I annalerna listas herr Daniel som nummer två.
– Det är absolut nödvändigt att Nearest Greens förtjänster inkorporeras med Jack Daniel-storyn, fastslår destilleriets VD Mark McCallum.
Frågan är explosiv i ett USA där rasmotsättningar alltid ligger under ytan. Jack Daniel’s är nämligen en 100% vit affär som marknadsförts som helylleprodukt formad av vita locals (sprungna från skotska/irländska invandrare). Helsidesannonser i dagspressen med porträtt av destilleriarbetare har rotat idén om en Springsteen-genuin americana-produkt från en småstadsidyll i mellanvästern där nationens vagga stod.
Green motbevisar tesen att svarta bara var otänkande arbetsjon, i detta fall var slaven mannen med den avancerade tekniska kunskapen. Weaver beskriver hur whiskeymannen hyrdes ut av firman Landis & Green till farmare som Dan Call i Lynchburg med omnejd. Green tog unge Daniel under sina vingar och lärde honom hantverket, och när inbördeskriget var över och slaveriet avskaffades tog han jobb hos Daniel. Och han var inte den ende, dokumentation visar att andra slavar var involverade i destillering runtom i södern, men bara ett ställe skulle växa och bli en av världens största whiskeys som årligen genererar 3 miljarder USD i vinster.
Det var tänkt att Brown-Forman skulle uppdatera sin rundtur redan 2016 men avstod på grund av den rasinfluerade valkampanjen som resulterade i att Trump efterträdde landets första svarta president Obama.
– Jag bedömde att vi skulle bli anklagade för att göra ekonomisk vinning genom att slå mynt av rasfrågan, säger McCallum. Folk missförstod ju dessutom historien, de utgick från att Daniel ägt Green och stulit hans recept. Fakta är att Daniel aldrig ägde slavar och talade öppet om Green som sin mentor, vilket ju bevisas av att han anställdes som chefsdestillatör efter kriget.
Weaver har samlat på sig många vittnesmål. Debbie Ann Eady-Staples som buteljerar JD är ättling i rakt nedstigande led:
– Min farmor talade alltid om Nearest som Jacks förtrogne. Vi visste allt det här inom familjen, även om bolaget inte sa något.
Den stora vändningen inträffade när McCallum till slut knackade på hos Mrs Weaver. Mötet kring köksbordet där hon spridit ut några väl valda artefakter utmynnade i ett sex timmar långt samtal om whiskeyns arv. VD:n insåg snabbt att författaren som aldrig ägnat sig åt whiskey visste mer om whiskeyns ursprung än destilleriet själva. Några veckor senare samlade han de 100 anställda och kungjorde att Green nu var en del av den officiella storyn, varpå tour-guiderna utbildades och slaven skrevs in i de fem manusen man utgår från.
Ett tag övervägde firman att ge ut en Nearest Green-butelj i sin Master Distiller-serie där man hedrar tidigare destilleri-chefer men backade av rädsla för att framstå som opportunister. Istället har Weaver givit ut en egen whiskey under namnet Uncle Nearest 1856 (med vätska från konkurrenten Dickel). Och så har hon gjort en olagrad variant som ska likna den stil Green och Daniel tillverkade och sålde.
Jättebolaget har inget emot hennes business eftersom man själva beslutat att inte göra något på sina flaskor. Men ett fotografi med Jack Daniel och en oidentifierad yngre svart man hänger numera på väggen först i raden av porträtt av destilleriets alla Master Distillers. Det är sannolikt en av Nearest söner som fortsatte arbeta för Daniel. Och destilleribesökarna reagerar positivt på budskapet att världens kändaste whisk(e)y formats av en svart slav. Hoppingivande i ett Amerika som är mer splittrat än på väldigt länge med en polariserande rasistisk president.
Mrs Weaver är inte färdig med sitt sökande efter mr Green. Han försvinner ur rullorna 1884, samtidigt som Daniel flyttar sitt destilleri till The Hollow där det ligger idag. Nearest Green var förmodligen färdig med whiskeyn men lät sönerna George och Eli föra arvet vidare. Tillsammans med mr Jack Daniel.
