Kändisar | ISLAY Jim McEwan går i pension efter 52 års tjänstgöring. Islays största profil som växte upp på Bowmore och slutade sin karriär som Master Distiller på Bruichladdich. Första arbetsdagen gjordes 1 augusti 1963 som tunnbindarlärling på huvudortens destilleri. Efter att ha gjort det mesta inom företaget blev han blender och 1986 även chef. Med tiden blev det mer och mer representation och till slut jobbade Jim heltid som brand ambassador med hela världen som sitt arbetsfält. 2001 rekryterades denna passionerade naturkraft till Bruichladdich när Murray Mcdavid köpte destilleriet. En fantastisk chans att ’shejpa’ sitt eget destilleri. Experimentera med olika röknivåer i malten, göra whisky på lokalt odlat korn igen men framförallt skapa nya arbetstillfällen för öborna. Idag sysselsätter Bruichladdich 80 personer!
På tal om varierad rökgrad roade sig teamet på Bruichladdich att sätta världsrekord i rökig malt. Ardbeg som brukar räknas som den rökigaste ileachen stannar strax under 60 ppm fenoler. Nya Octomore (uppkallad efter ett 1800-talsdestilleri i trakten) kokad 3 oktober 2002 höll 80,5 ppm. Man trodde på idén och la ner 12 procent av årsproduktionen i denna hiskeliga rökstil som gavs ut 2008 med namnet Octomore 01.1. Men Whiskyspots Henrik Aflodal var där redan våren 2003 och fick testa ett 5 månader gammalt samples kokat 23 oktober:
– Röken står ut på ett otrevligt sätt. Det handlar om brandrök, aska, granskog och andra aggressiva rök-dunster. Frukten som dominerade när nyspriten rann från pannan trängs undan, whiskyn behöver några år till på ek för att finna harmonin.
2003 skrevs rekordet upp till 140 ppm och året därpå blev det 152. Fjärde försöket 2005 nådde hela 167 ppm. Och där verkade det ta stopp för femman höll 169 och sexan backade tillbaka till 167 ppm. Aflodal säger så här om 06.1 Scottish Barley:
– Värstingrökaren Octomore är en ursimpel men perfekt formulerad Islay-rökwhisky. Sötman regerar, röken driver på utan att bli elak. Funkar över hela spektrat, mest rök i mun enkelvattnad, sammanvävd och mer drickvänlig dubbelvattnad, komprimerad god sötrök ovattnad. Sannolikt mer elak rök när den blir äldre och eken pressat undan sötman och utvecklat fenolerna.
Att styra över röknivåerna är inte så enkelt förklarar Jim McEwan:
– All torv har olika egenskaper som beror på djupet där man gräver, fuktnivån och helt enkelt själva mossen. Brinntid och rökutveckling varierar från fall till fall. Vi ger kunden vad vi får och det är därför Octomore varierar så mycket i fenolinnehåll från år till år.
Malten processas av Bairds Maltings på fastlandet och bereds i en Saladin Box där mälting och torkning sker i en följd. Torven bränns så sakteliga i hela fem dagar. Normalt sett byts torvbrasan redan efter 12-20 timmar mot hetluft för att bli av med fukten så snabbt som möjligt. 2009 åstadkoms 258 ppm (06.3 webblanserades av SB idag) vilket faktiskt är gällande världsrekord i buteljerad form, för 07.1 utgiven i mars i år har dragit sig tillbaka till 208 ppm. En 5-åring hämtad ur bourbonfat säljs för 1429 kr på Systembolaget (700 flaskor). En annan version med rödvinsfat (07.2) finns på duty free dessutom. Fortsättning följer. Det sägs att man kommit över 300 ppm de senaste åren.
Jim McEwan är nöjd med vad han åstadkommit. Men nu ska familjen få all uppmärksamhet, han vill inte missa sina barnbarns uppväxt:
– Jag vill se dem bli ’wee ileachs’.
