MONOPOLET SJUNGER på sista versen, i alla fall om man får tro nationalekonom David Sundén som på uppdrag av Finansdepartementet utrett vår svenska alkoholpolitik. Utgångspunkten är att alkohol, spel och tobak skapar extra kostnader för samhället som drabbar anhöriga, den offentliga sektorn och konsumenterna själva. Målet för samhället är ju att minska konsumtionen av dessa beroendeframkallande aktiviteter som är ett nödvändigt ont. Totalförbud mot dobbel, bolmande och drinkande är otänkbart därtill är våra drifter för starka.
Tobakspolitiken har varit lyckosam i att minska rökningen. Antalet dagligrökare har halverats sedan 2003. Det är EU som åstadkommit förändringen genom krav på minimiskatter viket medfört kraftiga skattehöjningar på tobak över hela kontinenten. Alkoholpolitiken är trubbigare och Sundén ifrågasätter monopolets varande. De viktigaste verktygen för att stävja supandet fungerar inte längre, trots rekordhög alkoholskatt och försäljningsmonopol framhärdar konsumenterna i att köpa och dricka mer.
Problemet är att en höjning av skatten måste ske simultant inom EU vilket inte är troligt, våra grannar är vana vid låga priser. Ensidig höjning i Sverige ökar bara privatinförseln. Samtidigt kan man inte stänga ner Systembolagsbutiker eller begränsa öppettider på grund av tillgänglighetskravet från EU:s sida. Befolkningen ska ha möjlighet att köpa sin sprit på ett drägligt sätt. Kanske är det dags att avreglera försäljningsmonopolet? Undrar David Sundén. Frisläppande av alkoholförsäljning i USA och Kanada visar att konsumtionen visst kan hållas tillbaka även när marknaderna öppnas för konkurrens. Det myckna drickandet i andra EU-länder förklaras av lägre priser, inte av detaljhandelsmonopol.
Sundén kritiserar rapporter som påstår att drickandet skulle öka med 40% om monopolet avskaffades, det handlar om godtyckliga antaganden utan empiriskt stör, rena gissningar alltså. Konsekvensen av alkoholpolitikens dåliga styrförmåga är att 20% av svenskens drickande kommer av smuggling, egeninförsel eller helt enkelt hembränt. Denna bristande statliga kontroll är långt större än vad som gällde på spelmarknaden när den började kallas en ”vildavästern-marknad”.
När politiken inte fungerar kommer förändringsförslag som på beställning. Gårdsförsäljning föreslås utom Systembolagets hägn samt minimipriser (som är undantag från att alkoholskatten ska styra alkoholpriset). Börjar man peta luckras alkoholpolitiken upp vilket leder till en alltmer ineffektiv alkoholmarknadsreglering. Mer oreda än reda åstadkoms, menar Sundén som är emot att småförändringar genomförs. Däremot välkomnar han en översyn av politiken i stort där utgångspunkten ska vara att alkoholmarknaden öppnas för konkurrens. Privata alkoholbutiker ska tillåtas och försäljning av alkohol i livsmedelsbutiker kan tänkas. Det nya regelverket ska i praktiken styra svenskarnas alkoholkonsumtion och ge staten kontroll över marknaden.
Inom tobaks- och spelområdet ställs tydliga krav på att risker och skadeverkningar ska kommuniceras till konsumenterna. Alkoholförsäljning är helt kravlöst eftersom den sker i ”skyddade” monopol-butiker där personalen ska upplysa kunderna om farorna. Tack och lov är ju stämningen numera tillmötesgående i våra statliga spritbutiker där personalen glatt hejar och engagerat börjar prata smaker och ge förslag på maträtter till dryckerna.
Sundén vill istället införa varningstexter på förpackningarna. Hälsovarningar har varit väldigt effektivt för att minska konsumtionen inom tobaksbranschen. Staten bör alltså ställa krav på obligatorisk information på förpackningar: Hur man kommer i kontakt med stöd- och hjälpgrupper, och uppgifter om rekommenderat intag. Samt allra viktigast – obehagliga bilder på alkoholens skadeverkningar som till exempel skrumplever och andra alkoholrelaterade sjukdomstillstånd. Så gör man i Australien med tobaken. Marlboro får sälja sina cigaretter men inkognito med äckliga bilder på förödda lungor på paketet istället för sin logotype.
Där har vi det. Flaskor med varningstexter som säljs i vanliga affärer. Tillgängligheten ökar dramatiskt men de osexiga flaskorna gör att man tappar lusten att köpa något. Men får helt enkelt ta ”det gode med det onde” som Lars von Trier sa i TV-serien Riget. För visst vore det trevligt att gå in i en butik som verkligen har all den där maltwhiskyn som vi nördar kräver! Sundéns tankar om varningstexter är första steget mot varumärkesneutrala reklamfria spritförpackningar.
Alltså en flaska utan reklam där varumärket försvinner men drycken är intakt. Om man inför en-flaska-för-alla-konceptet skulle de åtta största varumärkesägarna i världen uppskattningsvis förlora 187 miljarder USD tillsammans. Till skillnad från ett futtigt cigarettpaket är det på riktigt en upplevelse man köper i en vinflaska och framförallt en utvald whiskyflaska. Hur som helst behövs en förändring i hur samhället begränsar tillgången på alkohol och minskar slentriankonsumtionen utan att för den skull förstöra tillgängligheten för finsmakarna. En god whiskyupplevelse då och då förlänger livet, inte tvärtom.
”Synd och skatt – en ESO-rapport om politiken inom områdena alkohol, tobak och spel” av David Sundén. ESO är en självständig kommitté som tar fram underlag för samhällsekonomiska och finanspolitiska beslut på uppdrag av Finansdepartementet. Studierna är politiskt oberoende.
