TEERENPELI HETER FINNARNAS whisky. En respektingivande sak som borde få våra svenska destillatörer att darra. Lahtis-destilleriet satsar nämligen på ålder. Whiskykoket är proffsigt finlemmat och mognar fint i faten. Men så värst kul var det inte i början. Finnarna har hängt på whiskymässan i Stockholm sedan starten med en på den tiden ranglig nywhisky.
2012 stannade jag på allvar till vid finn-montern för att se vad det var. Jag borde inte ens nämna 6-åringen, sågad med 63 poäng och utdömd som dålig. Terpentin-snok näppeligen räddad av sherry landar i mjöliga vinteräpplen. Potatiskalsmun med finkelöverslag. Rökhulkande rotmos-finish. I en annan 6-åring har sherryn raderat ut personligheten, whiskyn är banalt karamellig.
En 7-åring som tillbringat de två sista åren på 100-liters sherryfat började hyfsa till sig. Signatur-limetonen (jag hittat i de andra) övergick i vinteräpple, riktigt charmant. Tyvärr dräpte sherryn gräsmunnen i sirapsliknande sötma, tur då att böcklinglik rök stampade ihärdigt i avslutet. Inte alls tokigt. Bara det allra sista glaset fick med beröm godkänt. Syltig sherry-nos med sultana-russin och lime-stick. Komplex sherrygom a la Fazer marmeladkulor och svartvinbärssaftig epilog med rökstråk. Visar sig vara en 8-årig Teerenpeli uppblandat med 15-årig Aberlour – världsklass med inlånad sherryek från Skottland!
Alla dessa ungdomsförsyndelser får sägas vara preskriberade år 2019. Finlands stolthet har både skalat upp och rensat ut, man har kalibrerat verksamheten och hittat rätt i upplägget, både i glas och produktion. Men vi börjar från början. Här är berättelsen om Finlands första maltwhisky från skidmetropolen Lahtis i det finska Finland, där finlandssvenska sällan hörs klinga.
