Whiskymakande När en whiskyblender plockar ihop fat för att skapa en produkt är absolut minsta enhet ett fullt whiskyfat. Ingen har ännu kommit på tanken att ta en mindre del av ett fat och antingen lämna kvar eller använda kvarvarande whisky till annat. Det krävs fritänkare för att göra det. Svenska whiskysällskapet Scandinavian Whisky Society var först. 2003 lät man buteljera en tredjedel av ett rökigt Islay-fat som gavs ut under namnet No 001:1. 14 månader senare kom resten som No 001:2.
Grundaren av sällskapet Henrik Aflodal minns:
– När vi fick fatprovet trodde alla att det var en Ardbeg eftersom whiskyn var så ruskigt rökig. Istället kom vätskan från öns huvudort. Och det där året med ökad luftväxling gjorde att 20% av innehållet försvann men samtidigt rekonstruerades smakerna, estrarna tog över och bäddade in fenolerna i en skarpsyrlig röksötma.
Att de stora bolagen i Skottland inte ”leker” runt med fatskvättar på det här sättet beror på att det knappast är affärsmässigt. Hanteringen är kostsam och utfallet magert med några handfull lådor som resultat. Men en ideell förening som SWS ser bara möjligheter att kunna åstadkomma whisky som ingen annan har smakat.
Experimenterandet ökade framöver. 2005 köpte man tre fat från Islays största destilleri. Nedlagda samma dag 16 maj 1996 i ex-bourbonfat. Efter 9 år hade tre olika karaktärer skapats, trots att fattypen var densamma och trion legat bredvid varandra genom åren. Fat nr 8289 hade syrlig fruktsmak med tjär-rökig finish. Fat 8291 var ett kraftverk med pepprig utgång utan torvrökstoner.
Mellanfatet nr 8290 var också en kompromiss, torrare med balanserad torvrök och mer ek. Henrik Aflodal fick idén att kombinera faten i olika proportioner och skapa två buteljeringar med olika smakprofil. No 011:1 fick smeknamnet Power och 011:2 kallades Fruity. I Power kombinerades ytterlighetsfaten 8289 och 8291 i lika delar, berättar Henrik Aflodal:
– Ett vilddjur till karaktären, skoningslös. Frukt, rök, pepprighet, sälta integrerat.
I Fruity var det istället dubbelt så mycket av fruktiga 8289 som elaka 8291 med en skvätt av den dämpade 8290 som medlare:
– Med annan sammansättning av faten blev whiskyn ett socialt djur, faktiskt ganska lättsam med aggressiva 8291 nedtonad. 8289-frukt dominerade över torvröken.
Scandinavian Whisky Society startades i början av 00-talet med ambitionen att köpa färdiglagrade whiskyfat i Skottland och ge ut i eget namn för medlemmarna. Förlagan heter Scotch Malt Whisky Society och startades upp i början av 1980-talet av Pip Hills i Edinburgh, som en reaktion på det ”tråkiga” whiskyutbudet i Skottland. SMWS firar i år sitt 35-årsjubileum med att göra något så ovanligt som att dela upp en sherry puncheon i tre delar. Whiskyn är en 22-årig Macallan som för två år sedan tappades om i tre olika fat för 18 månaders slutlagring.
No 24.134 kallad ’A Dark Allurement’ (lockelse) lades i ett 1st fill oloroso hogshead och fick en ”mastig syuryp-söt smak full av saltade mandlar.” Styrkan är 56,7% och det blev inte mer än 225 flaskor. No 24.135 ’An Opulent Temptation’ slutlagrades i en 1st fill Pedro Ximenéz hogshead och smakar istället ”hallonsylt och chokladöverdragna torkade plommon med svartpeppar.” Styrkan är 56,9% och antal flaskor är 241. No 24.136 ’A Sweet Seduction’ tömdes i en 2nd fill bourbon barrel och mest spännande med toner av muscovado-socker, inte så sherrydominant som de andra. Bara 218 flaskor med styrkan 58,3%.
Just styrkeskillnaderna är talande. Bourbonfatet var fyllt till bristningsgränsen men de större sherryfaten var bara halvfulla med utrymme för mer avdunstning.
– Det här var verkligen ett spännande experiment och resultatet är väldigt bra, säger spritchefen Euan Campbell. Precis som förväntat har de olika faten förändrat karaktären rejält. Man får nog säga att Jazz-trion är något av det mest sällsynta vi givit ut hittills.
SMWS har nämligen valt att kalla sitt fatexperiment för Jazz Trio efter den ursprungliga sättningen för ett jazzband med ståbas, piano och batteri – instrument som såklart pryder etiketterna. En flaska kostar £1250.
