GODA IDÉER förvandlas varje dag till affärsprojekt. Somliga kommer i mål, andra fallerar på vägen. En affärsidé står och faller med tillgång till kapital, det kostar pengar att ta en produkt till marknaden. En ny finansieringsform som kommit med internets utbredning är ’crowdfunding’, på svenska gräsrotsfinansiering. Många småbelopp hjälper till att förverkliga idéer som fyller ett tomrum på marknaden. Det handlar om att hitta likasinnade som delar ditt intresse och vill se din vision bli verklighet. Det kan röra sig om att starta ett företag från grunden, och då tar ”uppbackarna” en betydande risk eftersom firman kan misslyckas. Eller så handlar det om ’reward-based crowdfunding’, belöningsbaserad folkfinansiering, att man helt enkelt förköper en produkt. Insamlat kapital betalar färdigställande och distribution. Intresserade erbjuds olika paket, från det mest basala till större åtaganden med ’add-on items’. Helt enkelt gott-i-gott-lådor med varor/tjänster som anknyter till huvudprodukten.
Whiskyprofilen Henrik Aflodal, redaktör för Whiskyspot.com, bestämde sig förra sommaren för att göra ett kryddat brännvin.
– Svärfar Harry Lenhammar är min inspirationskälla. Hans största hit genom alla år är älggräsbrännvin. Förra sommaren satte vi den första batchen på Gripsholms destilleri.
Så långt kostar det inte mycket pengar. Att låta växter ligga och dra i brännvinstankar. Redan från början fanns tankar på crowdfunding som ett sätt att marknadsföra brännvinet i slutändan. Men för att väcka intresse för projektet måste det ha en edge, komponenter som gör det unikt.
– Grundidén var att göra ett kryddat brännvin på gammalt vis men i kommersiell skala. Med min bakgrund som whiskykännare ville jag också fylla flaskan med så mycket smak som möjligt, och komma bort ifrån brännvinets spritighet. Yrkesfolket har höjt på ögonbrynen, både metoder och konnässörperspektiv är främmande för branschen.
Hittills har projektet fått ihop 75 000 kr vilket gör det genomförbart. Buteljering sker i mitten av maj och brännvinet kommer på Systembolaget i början av juni. Lagom till midsommar alltså. Brännvin är ju en åretrunt-produkt som framförallt kommer fram vid familjehögtider. Men tillverkningsmässigt handlar det här brännvinet om svensk sommar vilket man tagit fasta på i marknadsföringen. Varje crowdfunding-projekt har nämligen sin egen video som på någon minut förklarar idén för intresserade ”uppbackare”. Därför filmades skörden i juli 2017. Dock Agency i Stockholm klippte ihop materialet och Calle Hursti skrev musik till kortfilmen. Handlingen skildrar brännvinsmakande i svunnen tid. Henrik Aflodal slår älggräs, hänger plantor på tork på loftet i ladan där han också demonstrerar hur spritläggning av växter gick till förr. Nere vid sjökanten provas sedan brännvinsglaset fram, självklart med en tidigare årgång av älggräsbrännvin i glasen.
– Vårt ”finaste” paket är en sommareftermiddag här på Selknä där vi testar olika brännvinssorter i vardande, samtliga gjorda på växter från de egna markerna. Och så blir det hors d’oeuvre-provning där vi matchar olika brännvin till maträtter. En djupdykning i svensk sommar när den är som mest intensiv.
USP (unique selling point) är främst tillvägagångsättet. För det första används färska växtdelar precis som folk gjort i hus och gårdar i alla tider. I brännvinsbranschen jobbar man uteslutande med torkade örter för att koncentrera smakerna och komma åt de eteriska oljorna. Där blir resultatet en essens, eller ett ”macerat” som är den korrekta branschtermen, efter engelskans ’maceration’ som betyder urlakning. Maceratet är ett koncentrat som används i mindre mängder för att krydda neutral alkohol. Älggräsbrännvinet är istället en naturprodukt där två tredjedelar av innehållet är macerat. De färska växterna avger också färg. Den betydande andelen växtmassa gör drycken gyllengul, precis som en whisky. Men den stora skillnaden uppstår i den kemiska processen. Kommersiella aktörer macererar i 55-65% alkohol. Men i hemmen har man inte tillgång till den styrkan. För att efterlikna den ursprungliga processen har älggräsplantorna lagts i 42%-igt brännvin. Och eftersom färska växter är vattenbaserade kommer man även åt vattenlösliga aromämnen med en större andel vatten i brännvinet. Aromer som ett starkare medium skulle missa. I brännvinsbranschen macererar man också klumpvis, om receptet föreskriver en kombination av kryddor appliceras de tillsammans. Här lånar Henrik Aflodal ett främmande perspektiv från den skotska whiskybranschen och framtagandet av blended Scotch.
– Alla delar i en whisky färdiglagras separat. Först i slutfasen kombinerar man olika destillat i skilda åldrar och från olika fattyper. Matrisen är komplicerad men möjliggör att karaktärer balanseras mot varandra. Precis så måste vi göra med vårt brännvin eftersom vi använder färska växter vars resultat inte går att förutse på samma sätt som med torkade örter.
Spiraes tre delar har macererats var för sig. De torkade bladen ger ifrån sig söt fruktkola-smak som blir gräsig/växtsaftig med rund skalbesk avslutning. De färska bladen å sin sida bidrar istället med en stramare gräsighet samt fruktkola och mot slutet mer av pralinsötma och lite kryddighet. De färska blommorna ger en gräddig honungsdoft och rena honungstoner i munnen med fetare oljig avslutning. De fjärde elementet är såklart det rena brännvinet. Andelarna är hemliga, balansen är avgörande för slutresultatet. Maceratet på ca 41% späddes i slutfasen med rent brännvin i proportionerna 2 mot 1. Därefter borde allt ha varit klart men det är alltid styrkan på en spritdryck som är avgörande för hur det ska smaka, hävdar Henrik Aflodal:
– En whisky, eller i det här fallet ett brännvin, sorterar aromerna olika beroende på hur mycket alkohol drycken innehåller. Innan buteljering testar jag därför den slutliga blandningen på olika styrkor. Spirae sattes på exakt 35,9% vilket blev väldigt lyckat. Jag jublade när slutprovet kom från Gripsholm.
Crowdfunding-paketen på ruusbrannvin.se innehållet också ett exklusivt spetsglas munblåst av Skrufs glasbruk i Småland. Skruf är ett av de sista glasbruken i det famösa glasriket som fortsätter att tillverka bruksglas, många har givit upp och flyttat sin produktion utomlands, för att ägna sig åt det mer lukrativa konstglaset.
– Vi värnar om vårt hantverkskunnande, menar glasblåsare Kent Elm, ägare till Skrufs glasbruk. Svenska glasblåsare tillhör världens bästa. Och vi på Skruf är stolta över att kunna fortsätta tillverka bruksglas för svenska hem. Vi har tidigare samarbetat med Henrik Aflodal kring ett whiskyprovarglas och hans idéer kring ett brännvinsglas för provarbruk föll mycket väl ut. Glaset anknyter till den klassiska spetsglasformen men är mer funktionellt i provarsammanhang.
Henrik Aflodal utgick från spetsglaset i sina skisser men adderade en aromkupa. Storleken måste vara i paritet med vanliga snapsglas vilket gör konstruktionen kompakt. Och lyftet ovanför kupan bör vara relativt högt för att ta udden av spritigheten.
– Konstruktionen plockar bort den stickiga spritodören och befordrar sötman som ger destillatet fylligare rundare kropp. Även en whisky reagerar på samma sätt, komplexiteten förfars när tyngden ökar. Men hos ett brännvin som saknar whiskyns finlir gynnas upplevelsen när tunnheten fylls ut.
Men världens första ”konnässörspetsglas” kommer med en instruktion från designer Aflodal:
– Fyll till 2/3-delar av själva aromkupan. Sätt handen för mynningen och ruska om glaset. Vänta en halvminut tills alkoholen dunstat bort. Aromämnena sitter kvar på insidan av glaset. Dofta försiktigt, och ett helt himmelrike av aromer slår emot en.
Grundbulten i projektet är en plats. Familjens lantställe Selknä vid sjön Trehörningen utanför Uppsala. Här växer stora buskage av älggräs vilt. Plantan har på senare år gjort karriär som saft (påminner om fläder) eller i torkad form som te. Men ingen har gjort brännvin på örten. Förutom teologie professor emeritus Harry Lenhammar:
– Första försöket måste ha varit på 1970-talet. Jag brukar fylla en glasburk med blad och blommor och häller på brännvin, sedan får det stå och dra fram till hösten då jag försiktigt silar av allt. Resultatet blir gyllenbrunt och lite grumligt, sedan späder jag med lite rent brännvin. Älggräs har varit en favorit inom släkten. Nya generationer har anslutit allteftersom och alla gillar Filipendula Ulmaria.
Så heter älgörten på latin. Men när Henrik Aflodal sökte efter ett namn att sätta på flaskan uppenbarade sig det äldre latinska namnet Spirae Ulmaria. Spirae betyder hoprullad spiral vilket beskriver fröets form. Plantorna ser ut som spiror med sina tunga vita blomklasar. Namnet gav i sin tur flaskformen. En butelj från italienska Bruni som har formen av en spira. Växten innehåller det smärtstillande/febernedsättande ämnet salicylsyra och spirae har därför fått ge namn åt läkemedlet Aspirin. Den folkliga benämningen älggräs är svårare att förklara. Förmodligen är det en felhörning, ett annat namn är nämligen algräs eftersom den växer i sankmark där också alen trivs. Älgar är nämligen inte ett dugg intresserade av älggräs, trots att bladen har en söt och god smak.
Familjegården Selknä har också fått namnge brännvinsällskapet Ruus af Selknä som är själva avsändaren för Spirae Älggräsbrännvin.
– Det har aldrig handlat om att starta ett företag. Vitsen med crowdfunding är att förena likasinnade som delar vurmen för gamla brännvinstraditioner. Ruus af Selknä är en ordlek där själva ruset framförallt är ett glädjerus som bottnar i en smakupplevelse. Passion och skaparglädje i en flaska.
Som innehavare av en flaska Spirae Älggräsbrännvin inviteras man att komma med i sällskapet som anordnar provsmakningar av brännvin och tar fram recept på maträtter att kombinera med de olika brännvinssorterna. En levande brännvinskultur. Högst på agendan står förstås utvecklandet av nya akvavitor – utforskandet av naturens brännvinsflora. Sommarens projekt är redan igång. Henrik Aflodal är förtegen om 2018 års smak. Återigen är det svärfar Harry som hittat den perfekta växten. Och det är inget som förekommit i brännvinskretsar, även om örten understundom letat sig ut i mataffärer som kryddväxt:
– Sommarens smak är raka motsatsen till det väna honungsdoftande älggräset, säger Henrik Aflodal. Här får vi mer temperament och en sötaktig intensiv smak med drag av svensk curry. Ett kännarbrännvin som kommer att knocka folk, liknar inget annat på marknaden.
Är du nyfiken? Enda sättet att få smaka redan nu är att ansluta sig till Ruus af Selknä. Självklart gjordes en liten provbatch ifjol, parallellt med det större älggräsprojektet. Och till sommaren kommer fler örter att studeras för att ta fram 2019 års brännvin som släpps 2020. Nackdelen med att använda färska örter är ju att skördefönstret är relativt kort, någon vecka i vissa fall. Fördelen är småskaligheten som möjliggör skapandet av smalare konnässörbrännvin för verkliga fantaster.
