Talisker toppar när första delen av Maltwhisky-VM är över. Världsmästarna Ardbeg, Glenfarclas och Yoichi hittar vi en bit ner i resultatlistan. I slutspelet nollställs tabellen. 24 singlar slåss om dussinet finalplatser.
Det har varit tyst kring årets VM i maltwhisky. Inget har sagts om vilka destillerier som deltar eller hur det går i deltävlingarna. VM-general Henrik Aflodal förklarar:
– Tystnaden beror på blindprovningsförfarandet, vi ville inte påverka folket i någon riktning, bara smaken skulle råda.
Nu är kvalprovningarna avslutade och de 24 slutspelsmalterna klara. I grundspelet möttes 51 singelmalter i två olika omgångar i 14 provningar (rök-fastlänningen Ardmore tillkom i sista stund). Efter varje provning rangordnade whiskyprovarna whiskyn efter smak. Helt outstanding var Talisker som i sin första duvning i Bredaryd samlade 32% av rösterna och i Jönköping 28%, ett snitt på 30% tillsammans. Störst segermarginal hade annars Miyagikyo som i Kalmar knep 39% av rösterna, fast i Jönköping tog det stopp, japanen blev rejält distanserad av esset Talisker. Moderate rök-whiskyn Bowmore firar triumfer i årets VM, totalfyra i kvalet.
Bowmore spöade hela Islay-bandet i Skellefteå med sin nya hallon-ouvertyr Enigma, och i Göteborg besegrades Springbank och Glenfarclas. Största överraskningen är Benromach som seglade upp till en tredjeplats totalt. Imponerande av en omformulerad maltfabrik uppryckt ur graven 1998 av handlaren Gordon & MacPhail. Nyspriten håller uppenbarligen högsta klass eftersom whiskyn tog segern med en dryg fjärdedel av rösterna i såväl Östersund som Malmö.
Andra utropstecken är blending-malter som Longmorn, Strathisla, Glentauchers, Glen Elgin och Tomintoul. Talangfull maltwhisky som ägarna slösaktigt använder till blended Scotch.
Bland japanerna fick kända Yamazaki respass, några snäpp under kvalgränsen. Brodermalten Hakushu lyckades bättre, i Nyköping klar vinnare med nära 30% av rösterna, i sammanräkningen total-sjua. Världsmästarmalten Yoichi som vann MALTY-klassen år 2005 hittar vi först på tionde plats, förklaringen är att topp-buteljeringen 10-åringen inte gick att uppbringa förrän i andra omgången där whiskyn också vann sin deltävling.
Förra upplagans totalsegrare Ardbeg blev bara trea i den västerbottniska rök-drabbningen men vann i Avesta och kvalade in på en tolfte plats. Kult-rökaren blev faktiskt trea i semin förra gången bakom både Lagavulin och Caol Ila. Högre upp på plats 11 hittar vi Glenfarclas som vann sherry-klassen år 2005. Sherry-kollegan Mortlach slår till med en femteplats efter en andraplats i Göteborg och seger i Åkers Styckebruk.
Fler varumärken går till slutspel denna gång. Highland Park, Laphroaig, The Glenlivet, The Macallan, Aberlour, Lagavulin, Balvenie och framförallt Glenfiddich finns med.
– I år nomineras inte regelmässigt storsäljaren från varje whiskyhus, istället har tävlingsledningen valt ut den mest högpresterande malten inom ramen för regelverket, kommenterar Aflodal. Glimrande singlar som The Glenlivet Nádurra samt Laphroaig Quarter Cask, båda icke kylfiltrerade med 48% har tävlat.
Det friare urvalsförfarandet ska kompensera för elit-destillerier likt Springbank och Bruichladdich som uteslutande buteljerar vid 46% och uppåt. Alla ska ha möjlighet att visa upp sin bästa sida.
Bland de som missar slutspelet måste forne finalisten Caol Ila nämnas. Rökmalten hamnade strax under kvalgränsen med en tiondels procentenhet. Andra kännbara förluster är ekvilibristiska lågländaren Rosebank och kändisen Glenmorangie, vilket smärtar Henrik Aflodal:
– Det är djupt tragiskt att en stjärnmalt som Glenmorangie inte förmår ta sig vidare, trots finlir i den högre divisionen genom 46-procentiga Artisan Cask som är en ofiltrerad version av den ypperliga 10-åringen.
Största tappet drabbade Tamdhu. I första omgången rankad som nummer 10. Raset till en 26e plats (strax utanför slutspelet) orsakades av en sistaplats i Åker. Eller Cardhu som föll från plats 17 till 44 och landade på en sammanlagd 33e-plats. Mycket starka upphämtningar stod irländarna för. Bushmills lyfte sig från en svag 38e plats till 23e efter en övertygande 11e-plats i andra omgången och är därmed klar för avancemang. Connemara steg från 39 till 28 tack vare en 13e-plats. Men till slutspelet tog sig förutom den enda irländaren idel skottar och tre japaner (därtill bland de tio bästa).
Nu rullar VM in i ett intensivt slutskede. De 24 möts i tre semifinaler varifrån hälften går direkt till finalen i november.
– Semifinalerna kretsar kring tävlingsklasserna PEATED, SHERRIED och MALTY, kommenterar VM-general Aflodal. Vi kommer alltså att få max fyra rökare i finalen, fyra sherry-malter och fyra mittemellan-whiskies.
Final-whiskyn kommer att provas och bedömas i tre skilda ’flighter’ varpå prov-panelen utser vinnarwhiskies i tre klasser. Naturligtvis efterfrågas också den absoluta favoriten, en totalsegrare måste ju koras.
– I kommande semifinaler sker den avgörande gallringen, konstaterar Henrik Aflodal. Det blir rafflande att se vilka tolv som går till finalen. Personligen kan jag backa upp vilken som helst av de 24, alla är världsmalter.
Single Malt World Cup 2007, grundspel
Efter varje blindprovning har provningsdeltagarna delat ut guld, silver och brons (samt i andra omgången även fjärde- och femte-placeringar). Utifrån sammanräknad poängsumma har sedan en procentuell fördelning av röststyrkan gjorts. Att dominera över sina medtävlande i en deltävling ger därmed en framskjuten placering i den totala resultatlistan. För att öka säkerheten i bedömningen har varje maltwhisky dessutom matchats mot olika konkurrenter i två separata deltävlingar. Tanken är att endast högpresterande whisky som klarar sig bra i vitt skilda ”smak-miljöer” ska ta sig vidare till slutspelet.
*Ardmore deltog ej i första omgången utan mötte olika motstånd
|
![]() |
|
Henrik Aflodal kommenterar semifinalisterna
1. Talisker är den bullriga Classic Malts-stjärnan, rökig i konstitutionen men oftare pepprig i munnen. 2. Miyagikyo är japanska Nikkas andradestilleri byggt 1968 utanför miljonstaden Sendai, bolagets kameleont med en rad malttyper på programmet. 3. Benromach är nyvaknad och nykonstruerad, små pannor och traditionellt rökig malt borgar för en whisky som växer med åren, produktion startade först 1998. 4. Bowmore är Islays elegant, en fint kalibrerad medelrökig ’dram’ som är alldeles superb i sina bästa stunder. 5. Mortlach är nervcentrat i Diageos blending-verksamhet. Fråga vilken distillery manager som helst i koncernen och han namnger Mortlach som sin favorit-lyxdram. Fantastiskt djupt sherryinbäddad. 6. Highland Park är firad världsstjärna vars ”hemliga” ingrediens är sherryfat, visserligen mest återanvänd ek men likfullt smarrigt frukttriggande. I par med destillatets svaga rökton fundament för en superwhisky. 7. Hakushu är världens största maltfabrik med 26 miljoner liter årligen. Tillika Suntorys andradestilleri startat 1973 och arbetshäst i koncernen. 8. Laphroaig är den mest mytiska av Islays rök-malter. Flaskan lyser som en fyrbåk i baren med sin vita etikett på grönt glas. Gillad för sin karaktäristiska tjärton. 9. The Glenlivet är Skottlands arketypiska maltwhisky. Med franska Pernod Ricard som ägare har ikonen fått en nystart både volymmässigt och innovativt med många nya spännande utgåvor. 10. Yoichi är möjligen världens bästa destillat. Rökig japan från Nikka startad 1934 i närheten av Sapporo. 10-åringen är fenomenal. 11. Glenfarclas är familjen Grants uppehälle. Utkastad vid foten av Benrinnes-kullen på Speyside utmanar den alltid kändismalterna med sin smakfulla blandning av sherry- och bourbonfat. 12. Ardbeg är kult-whiskyn som försöker bli lyx-malt med franska modehuset Louis Vuittons hjälp. Kompromisslöst rökig fast ändå djupsinnigt mångskiktad. Världsmästarmalt när allt klaffar. 13. Macallan är lyxmalten som frångått sherry-dogmen och numera nyttjar sitt stora lager av bourbonfat. På väg mot en andraplats volymmässigt med överarbetade ’whisky makers’ som fortfarande manuellt balanserar smakerna batch-vis. Alltid perfekt är mottot. 14. Longmorn är ett energiskt destillat från Speyside och hjärnan i Chivas-blenden. Närmast pepprig i unga år, växer ut med åren och blir komplex. 15. Strathisla är Chivas hemvist. Skottlands mest pastorala destilleri-vy med ”puttinuttiga” tvilling-pagoder. Whiskyn är pladdrigt fruktig på bästa vis. 16. Glentauchers byggdes av självaste James Buchanan och är idag Ballantines arbetshäst. Okänd blending-malt med stor kapacitet. 17. Glen Elgin rankas högt inom Diageos blender-kollegium. Numera tillgänglig som singelmalt också, bravo! 18. Aberlour är kanske Speysides mest perfekta maltwhisky, utsökt balanserad i sherry- och bourbonfat. 19. Tomintoul är bulk-malten som är på väg att etablera sig som singelmalt på allvar. Hemmahörande i distriktet Glenlivet, byggd 1964 och aldrig tänkt för annat än blending-uppgifter. 20. Springbank är den mest egensinniga av Skottlands whiskymakare. Okänslig för trender håller man fast vid sitt traditionella format utan sidoblickar. Gör ett av Skottlands bästa destillat, mjukt röksmekt. 21. Lagavulin är Islays nestor med sina 16 år i fat. Alltid hyllad för pålitlig höjd i sina buteljeringar. 22. Glenfiddich är världsetta och ofta förbisedd av konnässörer som missar att whiskyn åldras med grace. Görs i små pannor i två katedralliknade pannhus. 23. Bushmills är irländsk maltwhiskeys nestor. Trippeldestillerad men ändå svulstigt bred i stilen, mäkta smarrig. 24. Balvenie är en av få som framhärdar i att mälta kornet själva, faktiskt svagt rökt i ugnen. Whiskyn är Wm Grants prestige-malt vid sidan av storsäljaren Glenfiddich, slagfärdig i unga år.