Den svenska alkoholpolitiska såpan halkar vidare. Vår trevande demokrati känner sig fram mot ett ”balanserat” beslut om priset på en flaska sprit. För utomstående ter sig det hela löjligt förutsägbart – sänk skatten och rädda ekonomin och den ”vita” konsumtionen. Men det måste få ta tid att knäcka en 80-årig alkoholpolitik, menar Henrik Aflodal.
Gränshandeln med alkohol hotar sänka folkhälsan. I alla fall Nordeuropéernas hälsa. Nation efter nation kapitulerar och sänker drastiskt skatten för att stoppa tillåten ”smuggling” och skatteflykt. Hotar massmissbruk vår gemensamma Nordiska kultur eller handlar det bara om en lagom kontrollerad fylla? Hur som helst är måttlighetens tid förbi, vi är på väg in i en tuff period med hotande grav alkoholkonsumtion.
Sverige är sista bastionen som vägrar ge sig. Regeringens utredare Kent Härstedt har funderat länge, remissrundan har slutförts. Nu förbereds regeringens proposition, samtidigt underhandlas med övriga partier i Riksdagen. Det tar tid att styra och ställa i svensk demokrati. Å andra sidan går det fort att skrota en snart sekellång dogm som går ut på att skydda folket mot alkoholens djävulskap.
Processen kunde ha dragits igång tidigare, då hade skattesänkningen kommit samtidigt som Danmark och Finland växlade ner. Men dominoeffekten måste hinna verka, opinionen vinnas, och framförallt nykterhetsivrande riksdagsmän mjukas upp (vårt parlament är onaturligt nyktert). För danskarna blev trycket från Tyskland till slut för stort. För finnarna blev baltinsläppet i EU droppen. Nu står Sverige på tur.
Trots allt prat om folkhälsan handlar det om pengar. Europa skaver i disharmoni skattemässigt. När kommissionen mässar om öppna gränser och frihandel försvarar varje nation helt naturligt sin egen kommers. Men när länderna bollar med olika skattesatser på samma vara blir indignationen stor när folket (osolidariskt) gränshandlar. EU-topparna gnuggar händerna i förtjusning: ”Vad var det vi sa, folket känner inga gränser!” Den förfördelade staten dräneras på skatteinkomster och sliter sitt hår i förtvivlan.
Somliga harmonierar raskt sina skatter och avvärjer hotet mot den egna ekonomin, Sverige sticker huvudet i sanden och muttrar: ”Ni förstår inte, sprit dödar, höj skatterna!” Slagord som klingar falskt i Bryssel. Skattehöjningar gillas av ingen. Världens viktigaste vinbönder, bryggare och spritproducenter huserar därnere, EUs tyngsta och mäktigaste påtryckargruppering. De vet att alkohol är onyttigt, men också en del av livet, framförallt ger det bröd på bordet, det är viktigt för ekonomin.
Även i Sverige är alkoholen viktig för ekonomin. Vi exporterar mängder av vodka (oberoende av spritskattenivåer), därtill har vi en bryggerinäring där arbetstillfällen hotas om folk handlar öl utomlands. Ändå tar alkohol liten plats i svenskt arbetsliv, vår paradgren är istället drickandet. Debatten blir därefter, ihålig och förutsägbar. För utomstående är det en sken-debatt med tomma ord eftersom slaget redan är förlorat, bara ett beslut kan fattas. Ändå förs den för att övertyga och förankra, frågan är bara vem som behöver övertygas. För danskar med inblick i den svenska ”processen” besannas alla fördomar om de byråkratiska svenskarna: ”Sluta tjafsa, gör som vi, sänk skatten och rädda tillbaka den egna försäljningen innan det är för sent!”
Våra svenska debattörer talar som sig bör i egen sak även om de ger sken av att försvara högre värden (läs: folkhälsan). Systembolaget lobbar kraftfullt för en skattesänkning, ordförande Olof Johansson menar att ”samhället behöver för folkhälsans skull få kontroll över prisinstrumentet som tillsammans med detaljhandelsmonopolet är det effektivaste alkoholpolitiska instrumentet”. Hans egentliga motiv är naturligtvis att skydda monopolet och återta Systembolagets intäkter (som urholkas av reseinförseln) för att slippa säga upp personal.
Folkhälsoinstitutet säger självklart kategoriskt nej, de misstror sifferexercisen i utredningen: ”Konsumtionen ökar mer än beräknat vilket kommer att slå hårt mot folkhälsan”.
Båda har rätt. En sänkning ger tillbaka staten en del av makten över medborgarnas konsumtionsvanor, visserligen ordentligt försvagad jämfört med förr. Billigare sprit accelererar också totalkonsumtionen, vi blir fullare oftare framöver, vilket kanske är bättre än att ta sig en rejäl bläcka varje helg som förr. Pengar väger tyngre än folkhälsoargument.
Ett kreativt inlägg i debatten kommer från Handelsanställdas Förbund. Ordförande Ninel Jansson frågar sig: ”Är det verkligen ett problem att spriten köps utomlands istället för på Systembolaget, så länge det sker på laglig väg.” Hon varnar för att ”Sverige ger sig in i skattesänkarkarusellen i Europa”.
Det är intressanta tankar. Tänk om Sverige vägrar sänka och istället fortsätter att kraftfullt lobba för en höjning av skatterna generellt inom EU. Sverige blir stoppklossen som hindrade en epidemi av sänkningar över hela Europa. På sikt kan trenden vridas om till höjningar och en balans uppnås. Men det är förstås en utopi, Jansson har inte förstått att det egentligen handlar om pengar, skatteintäkter och arbetstillfällen. Alkohol är en lönsam bransch, både för stat och företagare.
EU borde för länge sedan ha förhandlat fram en balanserad skattenivå där vinländerna klivit upp ett snäpp och spritländerna i norr trappat ner. Men just Sverige har förstört diskussionen genom att kategoriskt motsäga sig en sänkning. Det handlar om det berömda ”eviga undantaget” som fick EU-kommissionär Frits Bolkestein att se rött och kalla Bosse Ringholm fula namn. Därav de fria införselregler som nu tvingar högskatteländerna i norr på knäna. EU-linjen vinner, samtidigt som förhandlingsutrymmet för en höjning krymper ordentligt. Taktiskt slarvigt av svenskarna.
För regeringspartiet handlar pågående långbänk om att rädda kvar Systembolaget som är kärnan i svensk alkoholpolitik, utan Bolaget har myndigheterna inga möjligheter att styra svenskens alkoholkonsumtion handgripligen. Då sjunker vi ner i den ”danska lojheten” som man säger. I gränsbygderna försvinner kundunderlaget i rask takt, Systembolaget kan omöjligt hålla uppe servicegraden i en förlängning, butiker måste stängas vilket i sin tur får fler att sätta sig i bilen och resa ut för att handla sprit.
Ökad distanshandel (via internet) förminskar underlaget i resten av landet som har längre till gränserna. Sverige hävdar att det är olagligt att postorderhandla sprit, EU uppmuntrar det och pekar på den fria rörligheten för varor inom unionen.
Att tillåta Systembolaget att haverera vore oförlåtligt, i kaoset kommer leverantörerna att stryka med och Sverige stå helt utan infrastruktur för att hantera vin och sprit. Detta katastrofscenario har Göran Persson helt klart för sig eftersom han delar bo med den argaste förespråkaren för monopolet, Anitra Steen. Samtidigt hämmar detta hans agerande i frågan, det är ju inte riktigt rumsrent att VDn i statens spritbolag har möjlighet att påverka partiets strategi, låt vara på ett personligt plan hemma vid frukostbordet (än värre kanske!).
Snart lämnar Kent Härstedt ifrån sig sitt slutbetänkande och i mars presenteras regeringsförslaget som väntas innehålla en sänkning av skatten med 40 procent före sommaren. Båda stödpartierna säger nej, flera Socialdemokratiska riksdagsmän inklusive några statsråd tänker gå emot. De borgerliga är principiellt för en sänkning, men frågan är om de vill ge Persson valfläsk inför kommande riksdagsval. Folket röstar ju med hjärtat som alltid blir varmare med en liten nubbe i magen.
Att offra folkhälsan för pengarnas skull är inte hedervärt. Men med pengar upprätthåller vi vår välfärd och den är värd mycket. Det är klart att konsumtionen kommer att öka när skatten sänks. Den har redan ökat eftersom vi undan för undan lämnat brännvinet bakom oss för vinets skull. Faktiskt dricker svensken över 10 liter ren alkohol per år, en drastisk ökning jämfört med år 2000 då vi konsumerade 8,4 liter. Nu får vi verkligen känna på hur det är att leva i ett Europa där alkohol är lättåtkomligt och en del av vardagen. Enda chansen att hålla sig ”nykter” är att välja sin sprit med omsorg (som vi i whiskysvängen gör). Men alltför få har den insikten, att somlig sprit är godare än annan. Man dricker väl för att bli packad och ha kul, eller?
