Maltwhisky-VM Ex-världsmästarna Longmorn och Glengarioch är utslagna ur Maltwhisky-VM. World Champs Shootout var rubriken för tredje VM-deltävlingen. Och det blev ett tajt race där de båda stjärnorna strandade på mållinjen. Örnsköldsviks Whiskysällskap är vana vid att testa stark whisky, alltså ’cask strength’, och gillade whiskyn med 46-48%. Men som väntat hade juryn svårt att komma överens, rösterna fördelades jämnt, fyra malter landade kring 30-32 poäng! Högst i rankingen hamnade en Cooley-whiskey utgiven av Glendalough Distillery. Irländaren chockade Övikarna med sin lite sötare stil, VM-general Henrik Aflodal förklarar:
– Glendalough stack verkligen ut bland alla skottar. Rik estrig nos, bäst i gänget. Saftig syltig mun med exotisk frukt och päronsting, en Cooley-markör. Men eftersmaken gör störst intryck. Grundton av Ahlgrens bilar fast tyngre med en sorts bacon-sälta och bra syra som drar ut smaken långt. Ett okänt ess som nu får den uppmärksamhet whiskeyn förtjänar.
Glendalough är ett av alla nya irländska destillerier som har whiskey i lager men än så länge säljer malt uppköpt från Cooley.
En lika stor skräll var Inchmurrin från Loch Lomond. Destillerad i speciella lomond-pannor med kolonnformade halsar istället för konventionella svanhalsar. Spriten klipps ur vid höga 84% istället för 68-70% som för normal dubbeldestillerad whisky. Loch Lomond tillverkar nio olika maltwhiskystilar varav Inchmurrin är den lättaste. Destillatet har en säregen biton som liknar eneträ eller granved, en ”elakhet” som motverkas av massor av frukt. Men här i anas bara det oroande elementet, i de tyngre stilarna är vedtonen mer framträdande. Stilen går utanför allt skotskt och är alldeles egen. Halva församlingen valde Inchmurrin som sin tvåa vilket gav dagens högsta poäng. Att Glendalough vann beror på att whiskeyn fick flera guldröster men båda stannade på 32 poäng. Ex-världsmästarna fick en ogynnsam lottning och mötte tufft motstånd, konstaterar Aflodal:
– Glengarioch hade som vanligt en brötig näsa men växte till en bjässe vattnad då munnen fick en komplexitet värdig en mästare. Ännu bättre var Longmorn där doften hängde med och den avancerade smaken kändes igen, särskilt andra halvan som lyftes av en eterisk sötma och förväntad värme.
Det var som sagt ett maxat startfält. De fyra toppmalterna utmanades av Diageos Mannochmore och Inchgower. Två helt okända malter som uteslutande jobbar med blended Scotch. Men vore förtjänta av att få bli Single Malts. Bägge är karaktärsfulla och intelligenta. Men i det här sällskapet räckte de inte till även om kvaliteten finns där, säkert spelade den lägre styrkan på 43% in, whiskyn tog inte lika stor plats i den högoktaniga konkurrensen.
En av VM:s allra finaste provningar med genomgående aktningsvärd ålder, från 12 till 16 år. Långt ifrån NAS-whiskyn som är på modet.
MALTY style | Örnsköldsvik 7 mars
1. Glendalough 13 år 46% = 30+2 poäng
2. Inchmurrin 12 år 46% = 32
———————————–
3. Glengarioch 12 år 48% = 30
3. Longmorn 16 år 48% = 24+6
5. Inchgower 14 år 43% = 8
6. Mannochmore 12 år 43% = 0
Röstförfarande: Varje provare röstar på de två malter man vill ska gå vidare till semifinal. Guldkandidaten får 3 poäng, silver ger 1 poäng. Juryns ordförande Henrik Aflodal har dubbel röststyrka (redovisas ovan som +6/+2).
Tävlingsklasser: VM har tre smakkategorier. Sherried (vinfatslagrad), Peated (rökig whisky) och Malty style (varken vinfatslagrad eller rökig whisky).
