Maltwhisky-VM Uppgörelsen i grenen Speyside Peat’ uteblev. Benromach föll bort men Ardmore bet till och tog en andraplats men segrare var en skräll från bortom Atlanten. Först lite om temat med lättrökt whisky småländska Ljungby. Fastlandsrök kallar vi Highlandwhisky med torvrök i receptet. Men för hundra år sedan var Speyside-whiskyn rökig i största allmänhet. Teacher-malten Ardmore övergav aldrig sin rökregim som inleddes på 1890-talet. Den är fortfarande rökig i sin naturliga form. Ett levande bevis på att förkrigswhiskyn var måttligt torvrökig. Så när Gordon & MacPhail skulle återskapa Benromach valde de att göra en rökvariant i motsats till nuvarande röklösa Speyside-malt. En modern klassiker, småskaligt gjord med omsorg om detaljerna.
Glenlivet-distriktets Tomintoul gör vanligen orökt whisky men har en rökversion som går under smeknamnet Ballantruan (efter vattenkällan). Rök var förr den naturliga enkla vägen att gå. Det tog irländska Cooley fasta på när man startade sitt destilleri 1989, i deras fall heter rökwhiskyn Connemara. Grundaren John Teeling ville återuppväcka en glömd tradition. De irländska smågårdarna gjorde just torvrökt whiskey förr i tiden eftersom torv var det enda bränsle som fanns tillhands. Från Wales kommer Penderyn som kokar sin lätta whisky i kolonnpanna. Deras rökare var ett missförstånd, man fick av misstag en leverans av Islay-fat men tyckte att resultatet blev så bra att det fick bli en produkt.
Westland är något så exotiskt som en amerikansk singelmalt från västkusten. Seattle är ett jordbrukscentrum med forskning på kornsorter. Experimentlustan är stor och skickligheten också. Westland går på enkelhet och godhet. Och när rösterna räknats var det ju jänkaren som vann. Juryordförande Henrik Aflodal förklarar:
– När jag ögnade igenom protokollet efter provningen inför omröstningen var det bara Westland som hade fått ihop helheten med höga poäng på allt från arom och smak till eftersmak. Den komplexa smaken av tropisk frukt och sötlakrits följt av jordgubb/hallon var fantastisk. Sent sotiga röktoner som färgade lemonad-finishen snyggt.
Övriga sorter hade nedtonade aromer och i Benromachs fall var doften nästan obefintlig, fast smaken satt där. I Ardmores fall hade whiskyn smörjts i portvinsfat mot slutet vilket ju avlägsnade rökdimensionen men gav extra rik fruktighet åt smaken.
– Ardmores själ kom bort litegrann under starkvinsoket, röken drunknade, men whiskyn vann på sig godhet.
Men den här lättrökta whiskytypen kommer att få svårt i fortsättningen. I nästa steg väntar de stora Islay-kanonerna med rök skrivet över hela paletten, dessutom kommer de vassaste utgåvorna att ha en oslagbar rikhet och variation som är svår att matcha. Så har det i alla fall sett genom åren i final-drabbningarna. Fast kanske krävs det en Nya världen-whisky amerikanska västkusten för att slå sönder Islay-dominansen? Det är ju inte rökigast som är bäst, utan den whisky som presterar bäst med rök som viktigt smakelement som ska hittas.
PEATED style | Ljungby 12 april
1. Westland peated 46% = 64+6 poäng
2. Ardmore 12 år 46% Port finish = 58+2
——————————————
3. Tomintoul Peated 40% = 15
4. Benromach 10 år 43% = 11
5. Connemara 40% = 8
6. Penderyn peated 46% = 0
Röstförfarande: Varje provare röstar på de två malter man vill ska gå vidare till semifinal. Guldkandidaten får 3 poäng, silver ger 1 poäng. Juryns ordförande Henrik Aflodal har dubbel röststyrka (redovisas ovan som +6/+2).
Tävlingsklasser: VM har tre smakkategorier. Sherried (vinfatslagrad), Peated (rökig whisky) och Malty style (varken vinfatslagrad eller rökig whisky)
