Skatter & Handel En betydande majoritet av det skotska folket vill vara kvar inom EU. Och absolut ingen skotsk whiskymakare vill ha brexit. Det kända är alltid att föredra framför det okända. Nu förbereader sig branschen inför förändringar gällande transport och logistik när gränserna återupprättas. Önskescenariot är få stanna kvar oinskränkt på den inre marknaden och slippa tulltariffer. Men det verkar inte troligt så whiskyfolket föredrar därför ett hårt brexit utan avtal varpå WTO-reglementet träder i kraft som säger noll tull på Scotch-export till EU.
– När vi tänker igenom situation så finns betydande risker att stanna på den inre marknaden utan att kunna påverka regelverket då UK står utan för EU, säger Karen Betts, VD för branschorganisationen Scotch Whisky Association. Vi stöttar regeringens ansträngningar men räknar med ett hårt brexit ifall de fallerar.
Det är mycket pengar som står på spel. De tre största marknaderna inom EU – Frankrike, Spanien och Polen – står för 21 procent av exporten, i runda slängar 20 miljoner nioliterslådor per år. Samtidigt är framtiden mer oförutsägbar än förr i tiden, varnar företrädare för branschen. Gordon & MacPhails VD Ewen Macintosh sätter ord på oron:
– När jag kom in i branschen på 1990-talet var folk lojala, man var antingen en gin- eller whiskydrickare. Idag gäller inte det, konsumenterna vill prova nya saker och är mer äventyrliga.
Exporten av Scotch ökade med 14,2% under 2017 och drivs av nyhetstörsten. Och investeringarna är massiva. Diageo har lagt ner 1 miljard pund sedan 2012. Pernod investerar £40 miljoner i Dumbartons buteljeringsanläggning. Ian Macleod som köpt Rosebank i Lowlands i oktober 2017 omsätter årligen £65 milj och har tagit lån på £70 milj med whiskylagret som säkerhet för att fortsätta expandera.
– Brexit var inte en faktor när vi köpte Rosebank. Vi hade frågan uppe men avfärdade den, säger Neil Boyd, försäljningsdirektör för UK.
Denna remarkabla tillförsikt som inte ens rubbas av oron inför brexit kommer av årtionden av tillväxt och trygg förtröstan i en produkt som bara blir bättre med åren.
– Behöver vi inte en whisky efter 5 år sparar vi den i 10 eller 15 år, konstaterar Macintosh. Både värde och kvalitet ökar. Har man modet att vänta ut dåliga tider så kommer man till slut att få en uppsida.
Skottland som traditionellt är ett labour-fäste kanske ska hoppas på att Jacob Rees-Mogg tar över Tory-partiet efter May. Nya stjärnskottet är lika blå som socialisten Jeremy Corbyn är röd. Rees-Mogg gifte sig rikt och har förmerat bankkontot med klipp i finansbranschen. Han klär sig exklusivt, pratar med gammaldags brittisk accent och är djupt katolskt kristen med ultrakonservativa värderingar. Som den genombrittiska aristokrat han är förordar Rees-Mogg ett kompromisslöst hårt brexit. Och det är kanske det bästa som kan hända whiskybranschen – stackars britterna, vad har de ställt till med?
